Jordbruk är inte en ideologisk hobby

Signerat
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Trots att odlingsförhållandena är relativt gynnsamma i delar av Sverige så är havren drabbad av flertalet sjukdomar och skadedjur, skriver Ester Hedin.
Foto: Audun Braastad/NTB Scanpix/TT
Omställningsivern grundar sig på uppfattningen att den ekologiska produktionen skulle vara bättre för miljön och hälsosammare för människor att äta. Dessvärre finns ingen entydig forskning som understödjer att så skulle vara fallet, skriver Ester Hedin.

Den svenska produktionen av havre minskar. Detta trots att efterfrågan växer. Förutom att fortsatt vara en populär spannmålsgröda till djurfoder har flera nya havrebaserade livsmedel lanserats och blivit populära de senaste åren, exempelvis havredryck, havregurt och pulled havre. Men att odla havre är trots efterfrågan inte helt ekonomiskt försvarbart. Exporten har minskat sedan 2004 och förra årets skörd blev på grund av torkan sämre än under nödåren kring början av 1800-talet.

En parallell trend är att andelen ekologisk odling ökar. Detta i enlighet med regeringens mål att 30 procent av jordbruksmarken ska vara ekologisk till 2030. Förra året avsattes 25 miljoner kronor till stöd för förändringen.

Omställningsivern grundar sig på uppfattningen att den ekologiska produktionen skulle vara bättre för miljön och hälsosammare för människor att äta. Dessvärre finns ingen entydig forskning som understödjer att så skulle vara fallet. Övertygelsen är mer ideologiskt grundad än vetenskaplig, och kapitaliserar på människors rädsla för okända hälsoeffekter. Däremot blir avkastningen från ekologiskt jordbruk mindre och markbearbetningen mer omfattande vilket i många fall leder till att utsläppen av växthusgaser ökar.

Trots att odlingsförhållandena är relativt gynnsamma i delar av Sverige så är havren drabbad av flertalet sjukdomar och skadedjur. I ekologiska odlingar har man dessutom en mindre verktygslåda av växtskyddsmedel att använda sig av för att säkra skörden. Att genmodifiera grödan för mer motståndskraft är olagligt, och därmed inte heller tillgripbart.

Samtidigt ökar världens befolkning och produktionen av mat måste öka i samma omfattning. Det blir då svårare att motivera odlingsmetoder där avkastningen inte står i centrum.

Det borde också bli svårare att motivera förbudet av genmodifierade grödor. Att sund skepsis hindrade legaliseringen när det var nytt var rimligt just då. Men nu har flera decennier passerat och forskarvärlden har kommit fram till att oron är obefogad. GM-grödor är inte farliga monsterväxter som utplånar all annan växtkraft, visar det sig. Det är bara ett mer precist sätt att göra det vi gjort i hundratals år, förädlat växter för att få bättre grödor. En 1700-talsbonde hade troligen gjort vad som helst för att få tag på en gensax.

Dock är motståndet mot både GMO och konventionell odling en ideologisk stridsfråga som utgör vissa miljörörelsers existensberättigande. Delar av rörelser som nu återfinns i regeringsställning har tagit med sig engagemanget, som inte i första hand grundas på vetenskap. Det motståndet kommer inte att lösa framtidens livsmedelsförsörjning.

Om det skulle bli tillåtet att göra havren mer motståndskraftig genom genetisk modifiering, samtidigt som regeringen slutade att ge bidrag till en ideologisk omställning av jordbruksmetoder, skulle vi vara en bra bit på väg mot att mätta magar även i framtiden. Syftet med jordbruk är produktion av livsmedel, inte en ideologisk hobby.

Ester Hedin

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.