Ditt bilfönster är inte en sophink

Debatt
PUBLICERAD:
Vi bor i Sverige, ett land som har otroligt avancerad sophantering och återvinning. Men ändå klarar vi inte av att låta bli att använda bilfönstret som sophink, skriver Emilia Astrenius Widerström.
Foto: LRF Ungdomen
Det värsta är de aluminiumburkar som man inte hittar. En burk som ligger på fältet när det är dags för grässkörd, hackas upp och blandas runt i fodret. Det betyder att mina djur sedan får i sig vassa bitar av aluminium, skriver Emilia Astrenius Widerström.

Det allra säkraste sommartecknet är även det som ger mig mest glädje och sommarkänsla. När hagarna fylls med djur och landskapet lever upp. Det betyder att årets bästa period ligger framför mina fötter men det är också en period som är väldigt arbetsintensiv för oss om är bönder.

Gräset som ska bli foder till djuren i vinter har redan börjat skördas på en del håll i landet, och förhoppningsvis kan vi skörda en eller två gånger till i sommar. Alla minns vi nog hur torr förra sommaren var och att följden blev panikartad brist på foder. I år hoppas vi på bättre skördar för att kunna bygga buffert, varje strå räknas.

På mina åkrar odlar jag foder till djuren och grödor som ska bli mat till dig, mig och våra barn. Åkrarna kan ligga mitt i skogen, på slätten eller bredvid en väg. Dessvärre spelar det inte så stor roll var åkern ligger, jag hittar nästan alltid skräp på mina fält.

Om jag fick en krona för varje skräp jag har plockat på mina fält, vore jag rik i dag. Höjden av lättja och arrogans kan bevittnas längs med våra motorvägar – en påse från McDonald's, en läskburk, en gammal bajsblöja och ett par tusen cigarettfimpar. Listan på vad man hittar i dikeskanter och på våra matproducerande åkrar är skrämmande.

Konsekvenserna av allt skräp som hamnar i naturen och på mina fält ser olika ut. Vi vet att det brukar ligga skräp på fälten och försöker därför gå över dem innan vi skördar, om vi hinner. Det värsta är de aluminiumburkar som man inte hittar. En burk som ligger på fältet när det är dags för grässkörd, hackas upp och blandas runt i fodret. Det betyder att mina djur sedan får i sig vassa bitar av aluminium, något som kan leda till en otroligt smärtsam och panikartat död för djuren.

Det handlar också om plaster, som sakteliga bryts ned till mikroplaster som förorenar vår natur. Sannolikt hamnar de förr eller senare även i maten som du eller dina barn ska äta eller vattnet du ska dricka.

Vi bor i Sverige, ett land som har otroligt avancerad sophantering och återvinning. Men ändå klarar vi inte av att låta bli att använda bilfönstret som sophink. På grund av din lättja och arrogans, kommer vi i LRF Ungdomen behöva ta en paus i matproduktionen för att städa upp efter dig.

Vecka 28-35 plockar vi skräp längs med vägarna och sätter upp skyltar för att påminna er om att varken natur eller åkrar är skräpytor.

Så snälla, mata inte mina djur eller naturen med ditt skräp, håll Sverige rent.

Emilia Astrenius Widerström

Ordförande, LRF Ungdomen

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.