Molly var den första av tre svenska popdrottningar som uppträder under årets hamnfestival och hon satte ribban väldigt högt.
Bakom en snygg röd frontdrop inledde hon med Det bästa kanske inte hänt än. Frontdropen släppte först i andra refräng, men det stod utan tvivel från första ton att Molly är en livesångerska i världsklass.
R’n’b-influerad och modern svensk pop med tunga beats och självutlämnande texter skapade tillsammans med Mollys trygga och självklara artisteri en magisk stämning på festivalområdet. Även mellansnacken var högst personliga och Molly berättade att hon vill fylla ett hål av osäkerhet efter flera kraschade relationer.
Ingen som jag innehöll en snygg bandpresentation och starka Jag e (vierge moderne) inleddes med en uppläsning av Edit Södergrans dikt som låten baseras på. Det var otroligt effektfullt och innerligt framfört.
I Utan dig fick Mollys syster Frida utrymme, och tillsammans verkade systrarna kärleksfullt ostoppbara. Sånginsatsen i avskalade Rosa himmel var helt otrolig, så känslosam och samtidigt så tekniskt snygg! Hata mig fortsatte i samma intima anda. Ed Sheerans Shape of you i svensk textsättning svängde bra men kändes något malplacerad i en annars så personlig spelning. Men Molly verkade trivas fantastiskt bra på scenen och dansade tillsammans med de allra mest hängivna fansen längst fram.
Den som e den funkade fint som avslutning men det var extranumren Sand och Större som tog hem den mest volymstarka allsången och de största applåderna.
Jag tror knappast att arrangörerna hade kunnat önska sig en bättre inledning på årets hamnfest. Molly, tillsammans med sitt band, sina låtar och en trollbunden publik, var helt enkelt fenomenal!
! Sånginsatsen är i absoluta världsklass!
? I en så personlig konsert känns Ed Sheeran-tolkningar onödigt
Läs också:
Festen som förenar Arvika