Efter 40 år tar Gyllene Tider definitivt farväl med sin fjärde turné sedan uppbrottet 1985. Om man jämför låtarna med när de spelade i Mariebergsskogen för första gången 1981 är det i ärlighetens namn många dubbletter, men det är precis som det ska vara.
Till tonerna av Rosa Pantern-temat kliver bandet in på scenen och de 12000 i publiken är med på noterna direkt i Skicka ett vykort, älskling som följs av Juni, juli och augusti och Det hjärta som brinner och sedan släpper Gyllene Tider aldrig riktigt taget. Det utvecklar sig till ett långt avslutningskalas där vi snarare är med och firar det som varit, än sörjer det som är slut.
Även om det är låtar som har hamrats in i folksjälen de senaste 40 åren är Gyllene Tider så mycket mer än bara nostalgi. Energin och den unika synergin finns kvar och bakom den lätta pop-fasaden hittar vi ett gäng musiker som nog aldrig har låtit bättre ihop; Göran Fritzon briljerar på sin orgel, Mats Perssons gitarr är bättre än någonsin och Anders Herrlin och Micke Syd Andersson är en underskattad musikalisk ryggrad. Per Gessle själv är en genial låtsmed och det är så klart svårt att tänka sig Gyllene Tider utan hans röst.
Vädret är vackert, publiken lycklig och Gyllene Tider bjuder på en sprakande show med höjdpunkter som en stenhård (Dansar inte lika bra som) Sjömän, en smäktande Flickan i en Cole Porter-sång och en euforisk Gå & fiska!. Gyllene Tider låter så bra att jag står och lyxfantiserar om vad de skulle kunna göra med låtar som Revolver upp och Sista gången jag såg Annie. Bara en sån sak. Förutom ett par låtar från nya skivan Samma skrot och korn är annars Vandrar i ett sommarregn från Puls den enda egentliga överraskningen på denna turné, men en fin sådan.
Andra halvan av konserten är en enda lång hitparad som är svår att överträffa med Ljudet av ett annat hjärta, (Kom så ska vi) Leva livet, När vi två blir en och den sönderspelade men likväl effektiva Sommartider. Allsången och glädjen lyfter högt i den lite kyliga Karlstadskvällen och när de avslutar med När alla vännerna gått hem för allra sista gången har mörkret sänkt sig och det sprider sig ett lätt vemod. Men det har varit en lång och fin resa och avslutningen kunde inte bli mer storstilad.
<strong id="strong-46b005684a4a84916ea899b11e4d5d70">?</strong> Man ska sluta när man är på topp, men lite tråkigt är det väl ändå?
<strong id="strong-d1bafceebb78f9df77e8dbd52ace68f6">!</strong> Extrapoäng för effektivt utnyttjade videoskärmar.