Över två års gediget och förtroendeskapande arbete i försvarsberedningen var förgäves. Som bekant så hoppade de borgerliga av i elfte timmen när Socialdemokraterna inte ville binda sig för en höjning av försvarsanslagen. Bakgrunden är en maktkamp inom regeringen där stats- och finansministrarna helt sonika körde över försvarsministern.
Det började ju så bra. Det rådde bred politisk enighet om att det militära försvaret behövde en avsevärd förstärkning de kommande åren, efter alla års besinningslös nedrustning, samtidigt som hotbilden ökat och säkerhetsläget i vårt närområde försämrats. Även Socialdemokraterna, som i opposition kritiserat den tidigare alliansregeringens försvarspolitik, verkade vara med på tåget.
Arbetet sattes i gång i februari 2017, med den respekterade före detta talmannen och försvarsministern Björn von Sydow (S) som ordförande. Det bådade gott för samarbetet mellan partierna och att försvarsberedningen faktiskt skulle komma med substantiella förslag som skulle ge Sverige ett bättre försvar. Men samtidigt, och uppenbarligen okänt för von Sydow och de andra S-ledamöterna, så fanns ingen sådan enighet bland Socialdemokraterna i regeringen.
Om detta skriver Dagens Nyheter en lång artikel i lördags (27/7). Finansminister Magdalena Andersson (S) vill inte släppa till så mycket mer pengar. Men så länge beredningen bara börjat så får den hållas. I början presenterar den mer lättsvalda bitar som ökad civil beredskap. Det är först när man kommer till det militära försvaret 2018 som läget blir skarpt.
På ett möte under sommaren där bland annat von Sydow, Andersson, statsminister Stefan Löfven (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) deltog så diskuterades inriktningen. Andersson var förstås kritisk och Hultqvist ville ha mer pengar, men sin ovana trogen så satte Löfven inte ned foten. I alla händelser så tolkar både Andersson och Hultqvist (och von Sydow) att de fått gehör för sin linje. von Sydow instruerar sedan beredningen att arbeta utifrån en ökning av försvarsanslagen till 1,5 procent av BNP år 2025, motsvarande 80 miljarder kronor på årsbasis.
Och så fortsätter den. Ingen från regeringen verkar kommunicera med von Sydow. Först i mars 2019 blir det tydligt att Hultqvist nog har förlorat maktkampen. Tilläggsanvisningar kommer och han säger att han inte är beredd att låsa sig för någon ekonomisk nivå. Det skall, på tvärs mot etablerad praxis, avgöras i ett senare skede mellan regeringen och de andra partierna. I praktiken underkänns hela beredningens arbete.
Detta kan de borgerliga ledamöterna förstås inte gå med på, och även von Sydow tas på sängen. Han hade ju trott att han hade mandat att förhandla för S i beredningen. Med mindre än en vecka kvar innan betänkandet skall presenteras kommer von Sydow med ett papper till beredningen från Hultqvist, i praktiken ett slutbud som inte är ett bud alls. In i det sista försöker von Sydow dock fila på en kompromiss men torpederas slutligen av Hultqvist under en pressträff den 9 maj. Regeringen struntar i beredningens arbete. De borgerliga finner det då inte mödan värt att vara kvar och skriva under.
Regeringen och S har visat sig vara totalt oseriösa i försvarsfrågan, och det är olycksbådande inför framtiden. Trots allvaret i försvars- och säkerhetspolitiken så behandlas försvaret så lättvindigt. Hur tolkar vår omvärld detta?