Nej till surrogatmödraskap

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Vems mage?
Foto: Lise Åserud/NTB Scanpix/TT
Lagom till Prideveckan i Stockholm, som börjar på måndag, har Moderaterna lanserat en kampanj för att tillåta så kallade altruistiska surrogatmödraskap. Alltså att kvinnor utan ersättning skall kunna vara gravida och föda barn åt andra.

Att partiet tycker så är ingen direkt nyhet, men misstanken närs att man går ut med de nu för att åter vinna "livsstilsliberala" röster, röster som partiet kanske förlorat i sin vandring mot hårdare tag och en skärpt migrationspolitik. Sedan är det också en uppfattning som länge hysts av tongivande delar av partiledningen.

I förstone kan det ju synas som en sympatisk tanke – att hjälpa de som inte kan få barn själva. Men surrogatmödraskap är förenat med många problem och svåra avvägningar. Det är också därför som en statlig utredning för några år sedan avvisade tanken. Det finns helt enkelt för många okända variabler.

Moderaterna betonar att det rör sig om altruistiska surrogatmödraskap, alltså utan betalning, och det är förståeligt. Annars skulle en marknad för kvinnors kroppar lätt uppstå, där särskilt fattiga kvinnor eller de som befinner sig i en annan utsatt situation, skulle känna sig nödsakade att bära några andras barn mot betalning. Men altruistiska surrogatmödraskap kommer inte heller de att vara fria från risken för påtryckningar, från till exempel släkt och vänner. Dolda former av ersättningar kan också uppstå. Om man nu i andra sammanhang säger att kvinnors kroppar inte skall vara någon handelsvara, varför vill man inte se det här?

Det går också att föreställa sig en mängd besvärliga situationer som kan uppstå. Vad händer till exempel om surrogatmamman bestämmer sig för att hon vill behålla barnet själv? Om vi då har lagreglerat surrogatmödraskap kontraktsvägen, skall man då tvinga henne att lämna ifrån sig det? Det rimmar väldigt illa med vår uppfattning om vad som är moraliskt rätt och riktigt. Eller skall föräldrarna kunna kräva henne på skadestånd då?

Eller vad händer om paret separerar under graviditeten och inte vill ha barnet längre? Eller om barnet är sjukt eller bär på något handikapp och de därför vill avsluta graviditeten? Skall de kunna tvinga fram en abort då? Vilket ansvar har man för om det händer surrogatmamman något – en graviditet för ju alltid med sig vissa risker?

Nu kan man i och för sig säga att teknik trumfar politik. Det finns redan föräldrapar i Sverige som har fått barn genom surrogatmödraskap, och det kommer inte att upphöra så därför är det lika bra, eller kanske till och med bäst att det ändå regleras. Det var ju samma sak innan vi började tillåta insemination. Kan man inte göra det här så får man åka någon annanstans, eller göra det så att säga "i lönndom", kanske eller till och med ofta mot ersättning.

Men det löser ändå inte stora problem som finns och som kommer att finnas, och därför borde man hejda sig. Att få barn är ingen rättighet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.