Jordskredsseger för folkets tjänare

Signerat
PUBLICERAD:
Volodymyr Zelenskyj svär presidenteden och håller upp ämbetsstaven, en traditionell bulava (spira) som kosackhetmaner tidigare hade.
Foto: Jefrem Lukatskyj/AP
Att vara oerfaren är en fördel, i alla fall om du skall sitta i Ukrainas nya parlament eller i den nye presidenten Zelenskyjs regering.

Söndagens val till det ukrainska parlamentet, Högsta Radan, blev en jordskredsseger för president Volodymyr Zelenskyjs parti Folkets tjänare. Själv fick han en lika ordentlig seger i presidentvalet i april. För att lättare kunna få igenom sin reformagenda så utlystes parlamentsval tre månader i förtid. Båda valutgångarna visar på att det ukrainska folket är genuint trötta på de sittande politikerna och den utbredda korruptionen.

Zelenskyj är en märklig populist. Trots att ukrainarna i gemen har blivit betydligt mer patriotiska sedan Majdanrevolutionen, den ryska annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina, så är det knappast något exkluderande etno-nationalism som visas upp. Zelenskyj själv är rysktalande jude från landets centrala delar.

Detta ställer till det för Ryssland, som ju försökt måla upp regeringen i Kiev som en samling fascister och antisemiter. Även svensk media har ofta haft ett omotiverat stort intresse av att skildra en påstått framväxande högerextremism. Faktum är att den sortens extremnationalistiska partier mer eller mindre utraderades i söndagens val.

Istället var det som sagt Folkets tjänare, eller Sluha Narodu på ukrainska, som tog hem spelet, och ser till och med ut att få egen majoritet i Radan när både partilistorna och resultaten från enmansvalkretsarna räknats. Långt efter på andra plats kommer Oppositionsplattformen, de rysslojala resterna av den förre presidenten Janukovytjs parti. Sedan kommer i tur och ordning den förre presidenten Porosjenkos Europeiska solidaritetsparti, liksom den gamla oppositionspolitikern Julia Tymosjenkos parti Fosterlandet.

Sist kommer partiet Holos, som betyder "rösten", och som grundats av rockstjärnan Svjatoslav Vikartjuk. Men hans bakgrund övertrumfar ändå inte presidentens. Zelenskyj blev känd när han som skådespelare och komiker i en tv-serie spelade en vanlig lärare som råkar bli president. Tv-seriens namn var just Folkets tjänare. I det här fallet överträffar verkligheten dikten.

Det återstår att se hur väl Zelenskyj kommer att lyckas med sin reformpolitik, men nu har han i alla fall en trygg majoritet i parlamentet bakom sig. Nackdelen kan vara att alla är nykomlingar. Inga gamla politiker eller parlamentsledamöter fick nämligen ställa upp på hans listor. Utan erfarenhet kan det bli svårt att navigera i politiken, men å andra sidan så resonerar nog många ukrainare att de senaste decennierna har man bara haft rutinerade personer, och se hur det har gått. Zelenskyj kommer att sträva efter att skapa en ren ämbetsmannaregering, med en premiärminister som snarare är professionell ekonom än politisk räv.

Om detta nu blir ett vaccin mot korruption återstår att se. Även de nya kan ju se det som en möjlighet att sko sig. Och Zelenskyj själv har kritiserats för sina nära band till oligarken Ihor Kolomojskyj, som finansierat hans kampanj och som äger den tv-station som Folkets tjänare gick på.

Det är också en brokig skara av parlamentsledamöter, med stor åsiktsspridning, vilket inte är så konstigt med tanke på att partiet är nytt och utan någon alltför genomarbetad ideologi. I den mån en sådan finns så är det, hör och häpna, nyliberalism – i alla fall i ekonomiskt hänseende.

I alla händelser har nu Zelenskyj ett fönster att göra det han satt sig för. Lyckas han inte med det kommer det ukrainska folket inte att visa något större tålamod. Om något så har man visat att man snabbt kan byta lojalitet med de som inte upplevs hålla måttet.

Henrik L Barvå

Politisk redaktör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.