• idag
    12 aug
    23°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    27°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    14 aug
    27°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    15 aug
    27°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    16 aug
    28°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Nytt jaktår, ny avgift

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Kostar att jaga.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Det har blivit dags. Den 1 juli drog det nya jaktåret igång. Då måste jägarna ha löst årets jaktkort och tvingas betala för sådant som ingen annan grupp i Sverige måste stå för.

Jaktkortet kostar 300 kronor som hamnar i Viltvårdsfonden. Inte så mycket, men det är en slant ändå. Frågan är vad man får för pengen. En stor del går tillbaka till jägarna själva, huvudsakligen som ersättning för utförandet av det allmänna jakt- och viltvårdsuppdraget. Svenska jägareförbundet utför det och skall bland annat informera om praktisk jakt och förvaltning av vilt, sköta viltövervakning och älgförvaltning, vilt och trafik samt yrkesmässig utbildning. För detta arbete fick förbundet 52,2 miljoner kronor förra året från Viltvårdsfonden.

Jägarnas riksförbund får däremot pengar på andra villkor. Ett grundbidrag samt ett medlemsrelaterat bidrag utgår till förbundet. I fjol blev det 7,4 miljoner kronor. Detta är i grunden ett orimligt särbehandlande, jägarorganisationerna bör behandlas lika och få ersättning enligt samma premisser och enbart utifrån de uppgifter som utförs. I dag kan man ge bort medlemskap för att öka utdelningen från Viltvårdsfonden vilket inte är en rimlig ordning.

Även Naturvårdsverket får en stor summa, 2018 var det 24,5 miljoner. 6,1 av dem gick till att driva register över jaktkort och jägarexamen. En okontroversiell uppgift men myndigheten utför den väldigt ineffektivt. Upphandlad skulle kostnaden kunna sänkas med upp till hälften.

Övriga 18 miljoner går till viltforskning. Det är nu inget fel på viltforskning, tvärtom är det en utomordentlig verksamhet. Men varför skall jägarna tvingas att bekosta den egen hand? Bilister tvingas inte betala studier i hållfasthetslära, båtfolk står inte för Östersjöforskningen och ornitologer slipper betala fågelforskning. Offentligt finansierad forskning tenderar normalt att finansieras just offentligt, ur den allmänna budgeten. Varför skall jägare behandlas annorlunda?

Utöver detta fick Statens veterinärmedicinska anstalt 4 miljoner kronor. De delar av detta som inte är direkt kopplad till jakten utan till allmän viltövervakning eller ännu mer perifera uppgifter bör finansieras på annat sätt. Märkligast av allt är dock att Svenska naturskyddsföreningen årligen tilldelas medel ur Viltvårdsfonden, 900 000 förra året. Detta innebär att jägarna tvingas betala aktivisterna som engagerar sig mot jakt.

Antalet lösta jaktkort sjunker med omkring 2 000-4 000 per år. Det innebär att viltvården är en naturlig del av livet för färre människor och att det är färre som utför de samhällsviktiga uppgifter som ingår i det allmänna viltvårdsuppdraget.

Om jägarna skulle behandlas som andra grupper skulle priset för jaktkortet utan problem kunna sänkas från 300 kronor till 200, och erbjuda ett treårskort för säg 500 kronor. Detta i kombination med att slippa finansiera vad andra grupper slipper skulle sannolikt öka betalningsviljan och kunna vända trenden. Allt som krävs är att jägare behandlas som folk.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.