Det är en ljuvlig dag och björklöven lyser gröna utanför Norra Råda Kyrkas fönster. Midnattsorkestern är åter på besök i norra Värmland. Åttamanna-orkestern firar sitt tioårsjubileum med en sommarturné och de får ett varmt mottagande av publiken i Råda.
Kapellmästaren, kompositören och dragspelaren David Löfberg (som själv härstammar från Hagfors-trakten) inleder konserten med en berättelse om hunden Lajka, som han anser inte ha blivit tillräckligt hyllad för sin sorgliga rymdfärd på 50-talet. Något som också förtjänar större uppmärksamhet är Davids kompositioner, tänker jag. De tusentals lyssningar de i dagsläget har på Spotify speglar inte deras storhet.
På kvällens repertoar finns en del nyskrivet samt en del låtar från Midnattsorkesterns album Över Stadens Tak. Låten med samma namn som skivan är en av mina personliga favoriter. Det är en virvlande vals som för tankarna till Amelie Från Montmartre. Som lyssnare följer man med den flygande vinden upp bland de vita lakanen som hänger på tork mellan husen.
En del personer lyssnar mer på melodier än på texter. Jag är vanligtvis en av dem. Men Midnattsorkesterns texter går inte att värja sig mot. Man liksom sugs in i den sagolika värld som de fantasifulla och poetiska textraderna formar. David Löfberg har en fantastisk förmåga att väva samman text och melodi. Det är särskilt påtagligt i den nyskrivna låten Långt Bort I Skogen. Orden tystnar i ett instrumentellt parti, men berättelsen fortsätter ändå. Tänk att toner kan beskriva en skog.
Elina Ryd på sång har en mjuk och behaglig röst som avslappnat rör sig mellan djupa sammetstoner och glittrande ljusa klanger. Med i orkestern är även Linnea Hällqvist och Knapp Brita Pettersson på fiol, Maria Jonsson på viola, Emma Augustsson på cello, Gustav Jullander på gitarr och Johan Bengtsson på kontrabas. Midnattsorkestern – åtta väldigt duktiga musiker som tillsammans skapar luftig och väldigt njutbar musik.