Vi moderater sätter stort värde på landsbygdens verksamheter och på de människor som bor och verkar i bygderna. Såväl varg som övriga stora rovdjur behöver anpassas till landsbygden, inte tvärtom, skriver Marléne Lund Kopparklint och Patrick Benabou.
Naturvårdsverket har meddelat att man inte kommer att medge licensjakt på varg kommande vinter. Anledningen som Naturvårdsverket uppger är att vargpopulationen fortsatt beräknas bestå av 300 individer, samma nivå, som myndigheten anser behövas för gynnsam bevarandestatus. Därför anser den att det inte finns utrymme för licensjakt. Orsaken till detta anses i sin tur vara illegal jakt.
Att licensjakten inte blir av i år har många regerat kraftigt mot då koncentrationen av vargpopulationer skiljer sig kraftigt åt i Sverige. Framförallt i Värmland uppfattar många människor att varken regeringen eller myndigheten förstår deras vardag. Många har dessutom reagerat kraftigt mot Naturvårdsverket uttalande om illegal jakt.
Att jaga är inte en hobby för de flesta utan det är en livsstil och en del av deras identitet. Ett sådant uttalande ses därför som en skuldbeläggning av alla jägare. En tydligare förklaring av deras ställningstagande och att myndigheten står upp för alla laglydiga jägare skulle minska spänningarna. Ingen vill se illegal jakt, allra minst jägarna.
Gällande vargpopulationen finns i grunden ett tidigare riksdagsbeslut, byggt på vetenskap och EU-direktiv. Med dessa trygga grundstenar att luta sig mot, ges i dag utrymme för en halvering av den vargpopulation som finns på skandinaviska halvön. Det kan också tilläggas att många uppfattar siffran 170-270 vargindivider (som finns i riksdagsbeslutet) som en ram för antalet vargar som ska finnas. Det är fel.
Minsta livskraftiga stam (MVP) har forskare tidigare arbetat fram och den siffran är 100, också den baserad på den skandinaviska halvön, som utbredningsområde för varg. Därför hade redan 170 vargar i Skandinavien, legat en bra bit över MVP till skillnad från Naturvårdsverket siffra som nu ligger på 300.
Vi moderater sätter stort värde på landsbygdens verksamheter och på de människor som bor och verkar i bygderna. Såväl varg som övriga stora rovdjur behöver anpassas till landsbygden, inte tvärtom. Det behövs kloka avvägningar mellan olika intressen och inte minst mellan djur och människor. Begränsningar av människors frihet ska förebyggas så långt det är möjligt. Att välja bort lantbruk med djurhållning p g a riskerna med angrepp av varg, är att begränsa människors frihet.
Detta beslut visar också att regeringen inte tar någon hänsyn till de som bor och verkar med vargens närvaro runt husknuten. Det är med anledning till detta beslut som jag skickat fem frågor till landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) för att få ett klargörande i frågan.
Istället för att skapa konflikt mellan landsbygden och myndigheter borde regeringen skynda på arbetet att stärka den regionala förvaltningen för att ge utrymme för länsstyrelser att besluta om regional förvaltning utifrån lokala förutsättningar. Det regionala arbetet med att minska förtätningen och förbättra spridningen borde också underlättas. Det skulle även innebära en lösning på riksdagens beslut om att minska de tätaste koncentrationerna, en fråga där ingenting hänt sedan beslutet fattades. Kan regeringen prioritera rätt i vargfrågan skulle vi slippa mycket onödigt lidande för både människor och djur.
Marléne Lund Kopparklint (M)
Riksdagsledamot för Värmland
Patrick Benabou (M)
Ordförande, Moderata Ungdomsförbundet Värmland