Det är inte långt från månen till Skoghall.
För där bor nämligen en av Buzz Aldrins närmaste släktingar på den svenska sidan.
– Vi blev goda vänner direkt, säger Henry Aldrin.
Släktskapet är sådant att de två är tremänningar med varandra, då Henrys farfar och Buzz farfar är bröder.
– Men Buzz säger att vi är cousins, säger Henry Aldrin vars hustru sedan drygt 60 år är Kaisy.
Några år före den nu aktuella månfärden fick Henry Aldrin ett samtal från sin farbror i Kalifornien, konstnären Anders ”Andrew” Aldrin.
– Kommer du hit så betalar jag hemresan. Han styrde så att jag fick hälsa på Buzz pappa och mamma i New Jersey.
Det besöket gjorde Edwin Aldrin Sr så pass intresserad av Uddeholm och sin fars hemtrakter i Värmland att han bad om att få mer information av Henry. Detta ledde sedermera till ett besök av pappa Aldrin.
Mer om det senare, först Henrys besök i Staterna!
– Sedan åkte jag buss genom hela USA och stannande i Houston där alla astronauter fanns.
Buzz tog emot sin svenska släkting och visade upp anläggningen för honom.
– Vi sprang runt där, och jag fick vara i lag med Buzz och alla de andra stjärnorna några dagar. De var häftiga killar. Bland andra träffade jag Neil Armstrong som blev första människan på månen. Jag minns också Buzz som tränade med helikopter på en meters höjd.
I det läget visste inte Aldrin och Armstrong att det var de som skulle landa på månen. De fanns i dåläget med som reservbesättning tillsammans med Michael Collins, som hela tiden kom att cirkla runt månen. Detta blev resultatet av en katastrof. Apollo 1 utplånades vid en brand under en förberedande test i februari 1967. Tre astronauter omkom, bland dem Ed White, Buzz Aldrins bäste kompis bland astronauterna. Brandkatastrofen gjorde att den ”värmländske” astronauten kom att bli den andre att sätta sina fötter på månens dammiga yta.
Själva månlandningen, den 20–21 juli 1969, upplevde paret Aldrin i en radiostudio i Stockholm. Därifrån sändes riksradions bevakning av de dramatiska timmarna.
– Det var Bengt Feldreich (den kände radio- och tv-profilen) som hade utsändningen, och vi var inbjudna eftersom Henry hade träffat Buzz. Författaren och blivande Nobel-pristagaren Harry Martinson var också där, det tyckte jag var roligt. Han var så trivsam, minns Kaisy.
– Jag hade honom med mig när jag gick på toaletten, flikar Henry in med ett skratt.
Harry Martinson var, får man förmoda, inbjuden då han dryga decenniet tidigare (1936) gett ut rymdeposet "Aniara".
När ni satt där i studion, kunde ni tänka på att det var en släkting som var där uppe?
– Nej, vi tänkte inte så, säger Henry.
Inte heller fick efternamnet någon annorlunda betydelse.
– Nej, det vill jag inte påstå. Vi har alltid hetat det, men det var många som tog namnet efteråt, svarar Henry Aldrin.
Är det många som ställer frågor när du berättar vad du heter i efternamn?
– Nej, det tycker jag inte och i dag tror jag att de flesta har glömt alltihop.
I augusti 1969 kom Edwin Aldrin Senior till Uddeholm, inbjuden av bruksdisponent Wilhelm Ekman. Många släktingar bjöds på middag av Uddeholmsbolaget och med fanns också dåvarande statsminister Tage Erlander, som via telefon fick byta några ord med Buzz, som då satt i karantän. På stående fot fick månfararen en inbjudan till Värmland.
Nästan på dagen ett år senare så besökte Edwin ”Buzz” Aldrin Jr med familj. Henry Aldrin fick vara lite av en ciceron under besöket. För vid Henrys besök i USA föddes ett kamratskap de båda släktingarna emellan som håller i sig än i dag.
– Innan han kom fick vi ett telefonsamtal. Det var en livvakt som ringde från planet. ”Jag vet inte vem du är, men jag frågade Buzz om han har några önskemål och det enda han vill göra är att träffa Henry”, berättar Kaisy.
Under några dagar hann Buzz Aldrin med en hel del.
– Det var ett spikat program, han åkte hit och dit.
Han besökte bland annat Karlstad och fick ta emot solstadsmedaljen, han besökte NTO:s internationella scoutläger i Ransberg. Under Karlstadsbesöket höll han tal inför tusentals värmlänningar och sa:
– När vi gick omkring där på månen så visste vi även att ni värmlänningar önskade oss lycka till. Symboliskt nog kallades vår kapsel för Örnen och det är samma emblem som Värmlandsvapnet bär.
Och så var det middag i Uddeholm. Henry minns hur Buzz tog sig därifrån.
– Det låg en reporter och smög bakom buskarna i Uddeholm. Så Buzz fick smyga ut och sätta sig i en äldre Volvo och körde mot Karlstad. På så vis lurade han journalisten. Jag stod utanför en liten stuga i Molkom och såg på långt håll när bilen kom, och han var tacksam för hjälpen.
Han har flera gånger gång besökt Värmland och släkten, men då mer inkognito. Det har hunnits med en både ett och annat.
– Vi har varit ute och seglat på Vänern och ätit middag på en ö, säger Henry.
Efter låg en båt med livvakter, för den statusen var det på astronauten.
– Han mådde gott när han var hos oss, för visst var all uppvaktning lite störande, säger Henry Aldrin och Kaisy fortsätter:
– Han sa en gång ”Jag klarade att åka till månen men inte att komma tillbaka”. För normalt var han inte en sådan som vill ha publicitet.
Upplever sig Buzz som svenskättling?
– Nej jag tror inte det, men hans pappa var mer åt det hållet. Han kunde prata lite svenska, säger Henry Aldrin om Edwin Aldrin Sr.
– Jag minns att han frågade oss ”vill ni ha kaffe” på svenska, det var det enda, skratt Kaisy.
Paret Aldrin beskriver sin släkting och vän som lugn, eftertänksam och omtänksam. Ett bevis på det senare kom under ett annat besökt i Sverige. Buzz Aldrin hade då haft alkoholproblem under några år, men var vid tillfället medlem i AA, Anonyma Alkoholister.
– Vi hämtade honom i Göteborg. I bilen satt han och läste i sin bok och plötsligt sa han ”Här finns det en som är medlem”, minns Kaisy.
Så Aldrins fick vackert stanna bilen och en boende mellan Göteborg och Skoghall fick ett oväntat besök.
Kontakten mellan Skoghall och USA är tät, men de senaste veckorna har inte luren lyfts på andra sidan Atlanten. Man får förmoda att det är många som rycker i de kvarvarande månfararna, Aldrin och Michael Collins.
– Jag har träffat Collins, men det vet nog inte han, säger Kaisy plötsligt.
– Han kom till lägenheten som vi bodde i, som egentligen var Buzz kontor. Han frågade efter Buzz men han var inte där. Han trodde säkert att jag var en flickvän, vi var ju i samma ålder, säger hon och skrattar.
Detta hände när Kaisy och Henry Aldrin bodde i USA ett år, 1976–1977. Minnena är många, resorna tillsammans likaså. Bland annat en till Acapulco, dit Henry skulle på femtioårsresa.
– Då bad Buzz om att få följa med. Vi har fått vara med om mycket i lag med honom…
Något större, personligt, intresse för rymden har inte Henry Aldrin och på frågan om han är avundsjuk på sin släkting, månpromeneraren, svarar han med ett skratt.
– Nej, nej det är jag inte.
Fotnot: Bilder lånade av Christina Axelsson