• idag
    4 aug
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    5 aug
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    6 aug
    21°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    7 aug
    16°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm

Månen tur och retur

Ledare
PUBLICERAD:
Så har kan den nya 55 meter höga jätteraketen Starship från SpaceX se ut på månen.
Foto: SpaceX via AP
Efter den senaste veckans hågkomster är det få torde ha undgått att det i dag, den 20 juli, är 50 år sedan människan för första gången landsteg på månen, vår närmaste himlakropp. Det var i sanning en av mänsklighetens största milstolpar, och den ägde rum mindre än 66 år efter bröderna Wrights första flygning i Kitty Hawk. Så långt på så relativt kort tid.

Därför är det rätt sorgligt att det inte skett så mycket det senaste halvseklet. Vi har fortsatt att kretsa i låg omloppsbana kring Jorden. Senast människan var på månen var i december 1972. Det är lite som om Columbus hade nått den nya världen bara för att mötas med en axelryckning när han kom tillbaka. Men sent omsider börjar det faktiskt hända något med rymdfarten igen.

I våras tillkännagav den amerikanske vicepresidenten Mike Pence att rymdflygstyrelsen Nasa har fått i uppdrag att åter åka till månen, och det så snart som 2024. Projektet har fått det passande namnet Artemis, som i grekisk mytologi var Apollos tvillingsyster. Nu återstår många hinder på vägen, bland annat att säkra finansiering från kongressen, och att få fram all hårdvara som behövs.

Man kan tycka att det inte borde vara så svårt. Det tog bara 8 år från det att den dåvarande presidenten Kennedy i maj 1961 tillkännagav målet att landsätta en man på månen innan decenniet var slut, till att man också lyckades med det. Och då hade amerikanerna bara hunnit göra ett enda rymdskutt. Men 60-talet var en annan tid, med en mer frejdig optimism och framstegsanda. Å andra sidan har vi i dag ett teknologiskt kunnande som är vida större, mycket dessutom tack vare rymdprogrammet.

Det har dock dykt upp en ny typ av pionjäranda i form av de olika privata entreprenörer som gett sig in i rymdbranschen. Den mest kände är väl Elon Musk och hans SpaceX, som numera leasar den klassiska uppskjutningsplatsen 39A på Kennedy Space Center i Florida, där månfärderna utgick ifrån. Musk har byggt flera framgångsrika raketer och håller nu på att utveckla en riktig jätte, kallad BFR och Starship, som han en dag hoppas skall kunna färdas till Mars. En annan är Amazonbiljonären Jeff Bezos och hans Blue Origin, som redan presenterat en prototyp till ny månlandare. SpaceX och Boeing har också utvecklat nya rymdfarkoster – Dragon respektive Starliner – för att ta människor och last upp i omloppsbana.

Men fortfarande krävs det ordentligt kraftfulla raketer, väl i klass med Apolloprogrammets Saturnus V, för att kunna lyfta det som behövs för att åka tillbaka till månen, och vidare till Mars. Så länge Musks BFR inte är redo så är det bara Nasas supertunga SLS som klarar det. Tyvärr har utvecklingen av den brottas med kraftiga fördyringar och förseningar, men kanske kan trycket från Vita huset på att komma till skott fram till 2024 få saker att börja hända.

Låt oss hoppas att vi återvänder till månen för att stanna, men också att det bara blir ett steg på vägen ut i solsystemet, till Mars och vidare.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.