Under fredagseftermiddagen kom det efterlängtade beskedet från en nog ganska besviken utrikesminister Margot Wallström (S) att Sverige inte kommer att ratificera FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Men det satt långt inne för henne och den rödgröna regeringen, men eftersom det inte fanns någon majoritet för det i riksdagen var det det enda besked som man kunde ge.
Sverige hade annars det dåliga omdömet att för två år sedan rösta för konventionen i FN, men fick därefter utså en massiv kritik från organisationer och myndigheter som, till skillnad från de naiva och idealistiska fredshetsarna på utrikesdepartementet, förstår sig på säkerhetspolitik. Ett kärnvapenförbud är helt orealistiskt och skulle bara skada Sveriges mödosamt upparbetade försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten med andra länder. Wallströms kollega tvärs över Gustav Adolfs torg, försvarsminister Peter Hultqvist (S) var avvisande.
Kärnvapen kommer aldrig att kunna förbjudas eller avskaffas. De existerar på gott och ont och kan aldrig ”ouppfinnas”. Att fria demokratiska länder frivilligt skulle avhända sig dem och den avskräckning de innebär medan länder som Ryssland, Kina och Nordkorea behåller dem vore dumdristigt och är en illusion.
Försvarsmakten och ÖB har varit mot ett svenskt ratificerande, liksom Kungliga krigsvetenskapsakademien, Försvarshögskolan och Totalförsvarets forskningsinstitut. Inför valet försökte regeringen ducka genom att tillsätta en särskild utredare. Denne, ambassadör Lars-Erik Lundin, kom i början av året med sitt resultat och avrådde bestämt från en ratificering. Hade regeringen nu kört över all denna expertis hade det varit synnerligen anmärkningsvärt.
Istället valde man att med kort varsel, en sen fredagseftermiddag mitt i juli, att backa. Uppenbarligen har det varit stora slitningar mellan och inom de rödgröna, vilket förklarar varför det dröjt så länge med att ge det enda besked som egentligen kunde ha getts. Men Wallström vore inte Wallström om hon inte fortsätter att hålla dörren öppen för en eventuell framtida ratificering, vilket är olyckligt och skapar fortsatt osäkerhet om svensk seriositet i säkerhetspolitiken.
På pressträffen blev det också tydligt att Wallström egentligen inte ändrat uppfattning i sakfrågan. Hon talade mer om att Sverige är motståndare till kärnvapen än om varför Sverige inte skall ansluta sig till konventionen. Hon har nog vare sig blivit övertalad eller övertygad det här ställningstagandet utan snarare överkörd av mer nyktra krafter i regeringen. Det tackar vi för.