Oväntat mycket adel, en hel del norska influenser och kyrkor som flyttat är några av de överraskningar som kulturgeografen Annika Björklund hittade när hon började undersöka det medeltida Värmland.
Sedan 2012 driver Riksarkivet projektet Det medeltida Sverige. Projektet undersöker och sammanställer det skriftliga källmaterial som finns från slutet av 1100-talet till mitten av 1500-talet. Fynden presenteras i en rad böcker uppdelade för varje landskap. Nu är den värmländska delen klar, och enligt författaren Annika Björklund på Riksarkivet finns det bitar i boken Det medeltida Värmland som sticker ut.
– Den bild som fanns innan var att det mest fanns enskilda skattegårdar, alltså bönder som ägde sin egen gård. Men det fanns också förvånansvärt många adelsägda gårdar.
1500-talets landskapshandlingar, även kallade Gustav Vasas jordeböcker, är register över bebyggelse och ägande. Att ett så heltäckande källmaterial över bebyggelsen upprättades så här tidigt är unikt för Sverige. Bara Finland, som ju var en del av Sverige vid den här tiden, har samma källmaterial från den här tiden. Uppbyggt kring socknar och gårdar går det att följa hur mycket det betalats i ränta och se om det är bönder, adel, kyrka eller kloster som står som ägare.
– I Värmland fanns det runt 1600 gårdar i mitten av 1500-talet, men det framgår inte hur många som bodde där, säger Annika Björklund.
De flesta av gårdarna finns kvar än i dag och är bebodda. Björklund berättar om brev och testamenten som gjort olika händelser och affärer spårbara. Bland annat i Segerstad socken utanför Grums.
– I slutet av 1300-talet ägde Birgitta Knutsdotter, från en högt uppsatt adelsätt, nästan hela södra delen av Segerstad socken. Gården Aspberg med omkringliggande gårdar och torp har ägts av henne, och hon testamenterade hela godset till Vadstena kloster som ägde det ännu på 1500-talet.
Under arbetet med det förgångna har Annika Björklund även hittat bevis på norskt inflytande, eller åtminstone norska influenser.
– Det finns en kalvskinnsskatt som samlats in av kyrkoherdarna i Värmland som sedan gått till Skara domkyrka. Värmland tillhörde Skara stift på den tiden. Liknande skinnskatter fanns även i Norge.
Ett annat spår av norsk skatt och administration är jordvärderingsmåttet löparbol som angav hur stor en gård var.
– Det har en koppling till att man skattat i smör. Löp är en viktenhet, förklarar Annika Björklund.
Flyttade kyrkoplatser
Under onsdagskvällen höll hon ett föredrag i Södra Råda Bygdegård om några av upptäckterna som gjordes under arbetet med Det medeltida Värmland. Där tog hon även upp det faktum att en rad kyrkplatser flyttats.
– Det har man gjort väldigt mycket, inom 28 av 63 socknar. Det har inte varit känt tidigare. Man har flyttat kyrka och gravplats allt ifrån 100 meter till sex-sju kilometer.
I norra Värmland fanns det en påtaglig anledning i form av Klarälven.
– Marken har gröpts ur. Det har inneburit en rasrisk, så man har varit tvungen att åtgärda det. I Norra Ny socken och i Ekshärad finns den gamla kyrkplatsen markerad i marken.
Källmaterialet för Värmland har inte varit lika omfattande som för exempelvis Uppland, där man är igång med den elfte boken. Men nu finns det medeltida materialet mer tillgängligt för den som är sugen på att veta mer.
– Det kan annars vara svårt att tyda skrifterna. Nu kan man använda de här böckerna istället för att själv gå till källan, säger Annika Björklund.