Recension: Fin föreställning om den modiga Madicken

Nöje/Kultur
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Värmlandsteaterns uppsättning av Astrid Lindgrens Madicken på Mariebergsskogens friluftsteater.
Foto: Sigurd Wapelhorst

Madicken

Värmlandsteatern

Friluftsteatern, Mariebergsskogen, Karlstad

Publik: Cirka 700

Regi: Suzanne Carling

Av: Astrid Lindgren

Medverkande: Klara Nordmarker, Aurora Nerfont Thorgersen, Maria Lunde Christiernsson, Kim Kessler, Jessica Edlom, Fredrik Kessler med flera.

I sommar har Värmlandsteatern valt att sätta upp Madicken – en av Astrid Lindgrens klassiker, vars huvudkaraktär är baserad på författarens barndomsvän från Vimmerby.

Premiärpubliken får njuta av en vänlig, idyllisk och familjär föreställning med berättandet i centrum. Tempot är lugnt men det blir inte långtråkigt – snarare mysigt. Regissören Suzanne Carling har inte kryddat med några onödiga effekter. Lustigheterna och vardagsspänningen i Astrid Lindgrens berättelse är i fokus. Även scenerna med full ensemble kan beskrivas som stillsamma. Kanske för att statisterna till största delen mimar. Det är något vilsamt med denna avskalade inramning. Teaterupplevelsen kan liknas vid att läsa en bok.

Vi får bland annat följa med Madicken (som spelas av Klara Nordmarker) till majbrasan i nyinköpta sandaler, upp på skoltaket och ned från vedbodtaket med pappas paraply i handen. En spökande greve i brygghuset får barnen i publiken att hålla andan av spänning och en flygrädd borgmästare lockar till skratt.

Madickens pappa blir inte arg på Lus-Mia som stulit en plånbok, utan på Överläraren som tagit till rottingen. Och just där glittrar det till. Det är Astrid Lindgrens ord. Visst bankade författarens stora hjärta lite extra för just barnen. Madicken, liksom flera andra av Lindgrens karaktärer, uppvisar en uppfriskande kombination av mod, rebelliskhet och empati.

Ett litet minus är att replikerna ibland (mickar till trots) får tävla med bakgrundsljud från parken och sorlet från engagerade små teaterbesökare. Lite mer tryck i både tal och musik hade krympt avståndet mellan scenen och oss i bänkraderna.

Avslutningsvis skulle jag säga att samspelet mellan systrarna Madicken och Lisabet (Aurora Nerfont Thorgersen) och deras barnjungfru Alva (Maria Lunde Christiernsson), den stilrena scenografin samt berättelsens hjärtliga moral tillsammans gör denna föreställning väl värd ett besök för alla barn med bihang.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.