Några enkla råd till Värmlands roligaste kvinna

Krönikor
PUBLICERAD:
Jag fick ett mejl från Värmlands roligaste kvinna. Hon skrev så här:

”Hej Lasse,

Jag har fått den angenäma förfrågan att skriva krönikor för XX i höst (är fortfarande hemligt så jag ber dej ligga lågt med det tillsvidare) och har även hunnit tacka ja. Börjar nu så smått få panik hur jag skall ta mej an detta uppdrag och tankarna for till dej. Skulle du vilja/ha möjlighet att ge mej lite råd, tankar och en kompassriktning åt vilket håll jag skall dra mina texter. Måhända jag är en berättare men mina texter är oftast kopplade till YY:s karaktärer och jag har inte så starkt politiskt djup, så det jag undrar egentligen är vad som skulle va roligt att läsa av mej?”

Jag svarade sju minuter senare, kl 08.56:

”Här fick jag genast den briljanta idén att skriva nästa krönika under rubriken: Några enkla råd till Värmlands roligaste kvinna som ska börja skriva krönikor - från en som gjort det i typ 127 år!

Vad säger du?

Hur som helst; man ska utgå från sin egen vardag. Politik suger. Föder bara hat! Skriv aldrig om politik om du inte brinner.”

Hon svarade:

”Hahaha...nu va det ju inte du som skulle få tips men jag ser fram emot den krönikan (som du dock inte skall släppa förrän XX har fått skriva om det)

Men absolut, jag fattar. Vardag. Med en touch av humor kanske?”

Jag svarade:

”Vardag absolut. Det är det enda som funkar. Din vardag. Har du barn så är det självironiska föräldraskapet alltid roligast, tycker jag. Man måste alltid roa sig själv när man skriver. Åtminstone till 50 proc.

Men jag återkommer i min nästa krönika! (Tror jag… den ska ju skrivas oxå…)

Ps. Tycker du att ”Värmlands roligaste kvinna” är ett allt för tydligt utpekande…! (Fan, den här krönikan skriver ju sig själv märker jag!) Ds”

Hon svarade:

”Hahaha...nä, absolut inte!! Tycker det är att ta i, får ju lätt panik här…”

Så gick det till. Nu är jag här. Råd från en gammal ärrad krönikör, alltså - nu kör vi.

Det finns tre tabun för en krönikör som vill må bra: Vargar. Mumintroll, Sverigedemokrater.

Alla tre är rätt humorlösa och lite kinkiga. Deras supportrar är ännu värre.

1994 kom kåserisamlingen Den manliga hemligheten.

Skriv aldrig om vargar, Mumintroll och SD - det var det första jag bestämde mig för när jag började på NWT. Det har jag inte ångrat. Inte de heller.

Skoja däremot om dina barn.

Gärna hårdfört. De har mer humor än vargar - såvida de inte är i puberteten.

Jag började skriva krönikor i Aftonbladet när cheferna Amelia Adamo och Malou von Sivers tvingade mig att börja skriva om mina barn. Barnen läste inte vad jag skrev. Det var tur.

Häromdan hörde jag dock om min äldste son som satt på toaletten i sitt hem i två timmar och med jämna mellanrum hördes skratt inifrån toan och ibland ett eller annat stönande och barnen och frun undrade vad det var som hände. När han kom ut såg de att han hade en bok som heter ”Den manliga hemligheten” i handen och den kom ut 1994 och var en kåserisamling av mig.

–Herregud, var det så här min barndom var, sa han och barnen kastade sig över samma bok och skrattade de också, men inte alls på samma ställen.

Mest var de bedrövade, om sanningen ska fram, och sa att de funderade på att göra en orosanmälan - i efterhand.

Favoritkåseriet var det om att man visst kan röka när man ammar.

Det gillade inte min fru, vill jag minnas. I den mån hon läste det.

Ett annat hade rubriken: Till och med Lill-Babs har problem med sina lår.

Det gillade min fru.

Så; var skonsamt elak mot dina barn, är mitt råd. Och mot din man. Inget är så roligt som kvinnor som berättar hur klantiga, fumliga, tafatta, känslomässigt svagsynta män i 40-årsåldern är.

Eller om de har problem med sina lår.

Publicera inte allt du skriver. De bästa krönikorna jag skrivit var för bra för att publicera. Häromåret skrev jag en om just Lill-Babs och begreppet ”folkkär” när hon dog. Den ligger kvar i min dator.

Många av mina bästa krönikor i Aftonbladet stoppades av cheferna. Det var tur det. En krönika av mig om Tiger Woods ville chefen Jan Helin skriva själv. Det fick han inte.

En annan smart sak att få in är att man stött på olika intressanta människor i sitt liv.

En story som jag länge tänkt berätta är den om när jag stod en kväll 1988 i baren på Café Opera i Stockholm och Peter Gerhardsson kom fram och berättade att han inte fick spela kvar i Hammarby efter nio år - utan skulle spela i Vasalund istället.

Då började den stora starka karlen och polismannen att gråta.

Jag undrar fortfarande vad folk tänkte. Kanske trodde de att jag dumpat mannen som skulle leda det svenska damlandslaget 31 år senare.

Det var en speciella stund.

Men den får jag nog aldrig plats för att berätta.

Ett sista råd:

Lyd aldrig råd. Du kommer att upptäcka att du får tusentals. Hela tiden. Alla är bättre krönikörer än du. Så för att överleva måste man skita i dom där besservissrarna. Var en själv istället.

Så nu förutsätter jag att din första krönika blir:

Jag hatar/älskar vargar, Mumintroll och Sverigedemokrater. Fuck you all!

VECKANS RESUME Om ni undrar var jag skrivit mina krönikor så är det mest i Aftonbladet, Damernas Värld och NWT. Jag har på senare tid tackat nej till att börja skriva krönikor i Expressen och Aftonbladet - och för etthundratusen olika spelbolag. Så det så.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.