Recension: Lyckad packmopedspremiär i Segmon

Nöje/Kultur
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Årets Packmopedsturné har rullat ut på de Värmländska vägarna. NWT var på plats under premiärspelnigen i Segmon. Här en bild från repetitionerna hemma hos Göran Samuelsson.
Foto: Ida Myrin

Packmopedsturnén 2019

Segmons Folkets Park

Publik: 200

Medverkande: Anders Lundin, Christina Kjellsson och Jenny Silver samt husbandet.

Betyg: 3

Varje år sedan 1992, med något enstaka uppehåll, har Göran Samuelsson rest runt i Värmland med sin packmopedsturné och spridit högkvalitativ musik i buskar och snår. De senaste åren har den varit lite mer avskalad såväl till antal artister som spelställen och årets upplaga bjuder på nio stopp med artisterna Jenny Silver, Anders Lundin och Christina Kjellsson. I lagom tid till konsertstart puttrar mopederna in på gräsmattan framför rotundan i Segmons Folkets Park och sen dröjer det inte många minuter innan Göran Samuelsson inviger årets turné med Mandelblom. Förutom att vara den givna stommen i programmet har Samuelsson förmågan att ta ut ett bra lag med artister som man kanske inte naturligen förknippar med varandra, men som växer och förstärker varandra. De fyra varvar sånger under kvällen men hoppar också in som hjälp på varandras när det behövs.

Jenny Silver är yngst i laget och fokuserar dels på låtar ur duettpartnern Totta Näslunds repertoar, dels på ett par sånger från skivan med Monica Zetterlund-tolkningar, bland annat en tung version av Under vinrankan. Trots att hon är junioren åldersmässigt är Silver rutinerad och har många turnémil i sig både från tiden som dansbandsdrottning och som soloartist och hon skänker ett lugn åt kvällen där det ibland anas lite nervositet i luften. Hon hoppar också in och sjunger kör på sånger som hon knappt kan texten till än, vilket är imponerande och dessutom ger låtarna ett lyft. En lyckad rekrytering av Samuelsson alltså.

Anders Lundin har länge drömt om att få följa med på packmopedturnén och erkänner att han för den sakens skull har skaffat sig såväl hus som fru i Värmland. Även om det är som programledare han är mest känd har han faktiskt rötterna i musiken och det märks att han inte är någon nybörjare. Rösten är lite återhållsam men det är fina och eftertänksamma låtar han har med sig i kappsäcken, som Glad igen skriven till pappan och den uppfriskande anti-sommarlåten Sensommaren.

Göran Samuelsson själv är såklart redan välkänd och omtyckt ute i Värmland och hans låtar närmar sig ibland, precis som han själv säger, en blandning mellan Neil Young och Gustaf Fröding men man kan även ana att det nog finns en och annan Bob Dylan-platta i samlingen. Några trotjänare varvas med ett par nyare låtar, som den senaste Skimmer. Samuelsson är unik låtskrivare och artist som dessutom håller ihop kvällens artister på ett fint sätt.

Det stora utropstecknet för Värmlandspubliken i år verkar av mottagandet att döma bli Christina Kjellsson. Hon har många fina skivor bakom sig och det finns mycket att upptäcka i hennes låtar Trots en halsinfektion fångar hon publiken med sina träffande texter och får till och med igång kvällens största allsång på Grön turban, inklusive koreografi. Kjellsson har en naturlig förmåga att kommunicera med publiken och de ordrika och kloka låtarna går hem, oavsett om det handlar om en saknad mamma eller den märkliga cirkusen som är livet. Kjellsson angör förresten Segmon på en blå moped, vilket passar utmärkt eftersom hennes senaste skiva heter just Blå moped.

Kvällen bjuder på en bra blandning av visor, rock och ballader och man måste i sammanhanget lyfta fram bandet med Dan Magnusson, Bengan Blomgren, Nikke Ström och Bengt Bygren - frågan är om det ens går att plocka ihop en starkare och mer lyhörd rockuppställning idag?

Ett genomgående tema i årets packmopedsturné verkar vara en stilla eftertänksamhet och vemod, med många låtar som reflekterar över föräldrar, barnen, somrarna som gått och tider som flytt - och lagom till premiären släpps också boken om packmopedturnéns första 27 år. Kvällen avslutas traditionsenligt med extranumren Sjösättningsrap, Dom som byggde landet och Bara om min älskade väntar. Det är en fin premiär men det känns ändå som att packmopederna har ännu en växel att lägga i och man kommer nog att att växa än mer den närmsta veckan när nerverna lagt sig, finslipningen är klar och man hittar varandra ännu bättre.

! Det är ändå ett fantastisk band som Göran Samuelsson kan ståta med.

? Finns det något vackrare än en klassisk folkpark en ljummen sommarkväll?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.