Med hopp om borgerligt samarbete

Ledare
PUBLICERAD:
Liberalernas nyvalda partiledare Nyamko Sabuni (L) under partiets extra landsmöte under fredagen.
Foto: Erik Simander / TT
Med Nyamko Sabuni som partiledare för Liberalerna finns det nu ett hopp om att inte bara hennes parti har en framtid, utan också att det borgerliga samarbetet har det, januariöverenskommelsen med regeringen till trots. Men hon kommer att ha svårigheter att läka ihop sprickorna i partiet, särskilt den mellan partietablissemanget och de aktiva ute i landet. För hade de förra fått bestämma så hade partiledaren hetat Erik Ullenhag. Hon valdes dock med ett brett stöd bakom sig.

Frågan är dock vilket mandat hon kan anses ha fått att driva politiken som hon vill. Om många liberalpartister ägnar sig åt krypskytte kan hennes agenda snabbt krascha – och med det partiet. Nu har hon en sådan stark personlighet så det skulle förvåna om hon ryggade för att trampa vissa på tårna. Hon kan också ta lärdom över hur det var för partiledarkollegan Ebba Busch Thor (KD) som inledde svagt på grund av att hon var bakbunden av "överrockar" från en annan falang i sitt parti.

Redan har Sabuni dock börjat samla sitt folk kring sig. Johan Pehrson (som tidigare hoppade av partiledarstriden) blir ny gruppledare i riksdagen efter Christer Nylander, som oblygt kampanjade för Ullenhag och att man kunde köra över medlemsomröstningarna. Den relativa nykomlingen Juno Blom blir ny partisekreterare och det ryktas om att Johan Jakobsson, numera PR-konsult men som en gång i tiden var partisekreteraren bakom Lars Leijonborgs framgångar, skall bli ny kanslichef. Så det ser ut som hon tänker skapa sig ett eget lag i alla fall.

Det borde underlätta för henne att driva sin egen politik, även om det ibland stått oklart vilken inriktningen egentligen är. Så sent som för några veckor sedan fick hon backa från en del mer hårda uttalanden om integration och migrationspolitik, även om många nog såg det som en del i kampen om partiledarposten. Det är just med en mer kravliberal profil som partiet kan locka tillbaka de förlorade borgerliga väljarna, inte med socialliberal "snällism", även om det tillhör den folkpartistiska liturgin att alla måste bekänna sig till denna svårfångade socialliberalism.

Förr eller senare måste hon också sätta ned foten om januariöverenskommelsen. Det finns en outtalad förväntan hos många av hennes anhängare att hon gör upp med Jöken, men nu kan hon inte säga mycket annat än att hon står bakom det av företrädaren Jan Björklund ingångna avtalet med Centern och de rödgröna. Hon vill dock upprätthålla goda relationer med tidigare allianskollegor, och säger att drömmen om en återupplivad allians måste hållas levande.

Det låter ju bra, men det största hindret mot det är ju Jökens existens. Inför valet 2022 säger hon också att man får lösa den kommande regeringsfrågan efteråt. Det beskedet kommer inte att duga. Folk som kan tänka sig rösta på L måste få besked innan, och förhoppningsvis bidar Sabuni sin tid för att hitta ett skäl att dra sig ur Jöken och åter skapa förtroende för L som ett borgerligt parti.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.