38 studioalbum och därtill en mängd live- och samlingsplattor samt arkivrensningar.
Bob Dylans katalog är enormt omfattande, här en inblick i fem av de viktigaste albumen.
The Freewheelin’ Bob Dylan (1963)
Omslaget pryds av den ikoniska bilden där Bob Dylan i armkrok med dåvarande flickvännen Suze Rotolo vandrar genom ett snöslaskigt West Village på Manhattan. Om det självbetitlade debutalbumet försvann tämligen spårlöst blev det här, hans andra skiva, genombrottet.
Albumet rymmer både politik, kärlek och humor. Första spåret är Blowin’ in the Wind, en låt som anses vara den mest kända protestsången någonsin. Låten blev en stor hit med folktrion Peter, Paul and Mary.
Den bitska Masters of War och flyhänta Don’t Think Twice, it’s all Right hör också till Dylans mest uppskattade. Med på albumet finns också A Hard Rain’s A-Gonna fall som Patti Smith framförde under ceremonin i Stockholm då Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur.
Blonde on Blonde (1966)
Pop- och rockmusikens första dubbelalbum. Med undantag för låten One of us Must Know (Sooner or Later) spelades den in med gräddan av studiomusikerna i Nashville. Medverkande var också The Bands Robbie Robertson.
Blonde on Blonde går i samma stil som Bringing it all Home och Highway 61 Revisited (alla inspelade under en 14-månaders period). Yvig rock blandas med svindlande ballader.
Här finns Dylan-klassiker som I Want you, Just Like a Woman, Visions of Johanna och inledande cirkusdrabbningen Rainy Day Women #12 & 35. Den sista av de fyra vinylsidorna utgörs av den drygt 11 minuter långa Sad Eyed Lady of the Lowlands, skriven till Sara Lownds som han gift sig med tre månader tidigare. Ackordföljden inspirerade George Harrison till sin låt Long, Long, Long på The Beatles vita album.
Blood on the Tracks (1975)
Under våren 1974 tog Dylan lektioner i oljemålning, en erfarenhet som påverkade hans sätt att förhålla sig till tid i sina låtar. Det skulle komma att känneteckna många av låtarna på det här albumet, av många beskrivet som ett skilsmässoalbum. Sonen Jacob Dylan har sagt att han hör sina föräldrar prata i låtarna. Dylan själv har emellertid sagt att albumet inte alls har med hans då ansträngda förhållande att göra, utan har hämtat sin inspiration från pjäser av ryske Anton Tjechov.
Här finns några av hans mest färgstarka låtar, som You're a Big Girl Now och Simple Twist of Fate. Här finns också den bittra uppgörelsen Idiot Wind, en titel som svenska sångaren Amanda Bergman, numera i Amason, valde att göra till sitt artistnamn i början av karriären.
Oh Mercy (1989)
Det var Bono i U2 som rekommenderade producenten Daniel Lanois till Bob Dylan. Inspelningarna i New Orleans var inte friktionslösa, men resultatet blev en stor framgång hos såväl kritiker som publik. Lanois atmosfäriska produktion gav Dylans låtar en ny inramning. Dylan själv har medgivit i efterhand att han tyckte produktionen i stunder var för ”för mycket”, men i låtar som Man in the Long Black Coat och Most of the Time är kombinationen av Dylans skrivkraft och Lanois rymliga produktion oerhört givande. Most of the Time räknas av många som en av Dylans finaste kärlekslåtar.
Oh Mercy, med omslag av grafittikonstnären Trotsky, blev något av en comeback för albumartisten Bob Dylan, de senaste skivorna hade alla floppat.
Time out of Mind (1997)
Bob Dylans 30:e studioalbum. För andra gången samarbetar han med producenten Daniel Lanois som också tog omslagsbilden. Titeln är hämtad från Shakespeares Romeo och Julia och skivan beskrivs ofta som bluesig och reflekterande. Olycklig kärlek och åldrande är några genomgående teman. Kärleksballaden Make you Feel my Love, som har spelats in av bland andra Adele, och apokalyptiska Not Dark Yet hör till albumets absoluta höjdpunkter. Den sistnämnda låten fick en djupare resonans av att Dylan strax efter att albumet färdigställts hamnade på sjukhus med allvarliga hjärtproblem.
Albumet avslutas med Highlands som med sina dryga 16 minuter är den längsta låt Dylan släppt på ett studioalbum.