Sätt Värmlands museum på tillväxt

Debatt
PUBLICERAD:
Den installationsliknande trätrappan är ett dominerade inslag i museets stora ljushall, varifrån entréerna till basutställningen och hallarna för de temporära utställningarna ansluter, skriver Anders Andersson.
Foto: Anders Andersson
Kronologin i utställningen kan dock vara lite svår att följa och jämfört med den tidigare basutställningen är den nya mindre, med efterkänslan ”var detta allt?”, skriver Anders Andersson.

Värmlands museum har återinvigts efter ett par års ombyggnad av lokaler och basutställningar, som varit desamma sedan invigningen 1998. Förväntningarna var därför höga inför helgbesöket på museet, vars arkitektur blivit luftigare och ljusare med stora öppna ytor omgärdade av naturligt trämaterial.

Den installationsliknande trätrappan är ett dominerade inslag i museets stora ljushall, varifrån entréerna till basutställningen och hallarna för de temporära utställningarna ansluter. Trappan slutar dock i ett litet antiklimax på övervåningen, där endast de fasta arrangemangen Klimatlabbet och Sandbergs sagovärld nu finns. Den nya basutställningen Värmlandsliv ryms på undervåningen och visst hade det varit vackert om restaurang och kafé legat på övervåningen med utsikt över Klarälven?

Värmlandsliv berättar om landskapets historia och människor på ett välgjort och intressant sätt, med bland annat flera högupplösta bildspel från olika delar av Värmland i tid och rum. Kronologin i utställningen kan dock vara lite svår att följa och jämfört med den tidigare basutställningen är den nya mindre, med efterkänslan ”var detta allt?”. Om huvudstycket är basutställningen Värmlandliv så matchas det inte av det betydligt kraftfullare introt den magnifika ljushallen står för.

Förväntan var en mer omfattande fast utställning som grundligare berättar om Värmlands utveckling från dåtid till framtid via nutid ur alla möjliga synvinklar: naturens, historiens, jordbrukets, industrins, folkets, järnvägens, herrgårdarnas, älvens, föreningarnas, kyrkans, migrationens, utbildningens, musikens, författarnas, städernas, underhållarnas, demokratins, energins, idrottens, järnbrukens, finnarnas och miljöns, med interaktiva möjligheter för den som vill fördjupa sig mer. Utmaningen är att göra den fasta utställningen så dynamisk och innehållsrik att den lockar till återbesök med möjligheter till ständigt nya upptäckter.

Det begränsade utrymmet för den nya basutställningen om Värmland antyder en ambition att tona ned museets fasta inslag till förmån för temporära utställningar, vilket diskuterats i artikeln Har de glömt sina fasta utställningar (NWT, 2014)? Gärna bra temporära utställningar, men museet ska också visa upp sitt landskap i tid och rum så att det väcker nyfikenhet och lockar både turister och värmlänningar. Länsmuseet har här en fantastisk möjlighet och uppgift att med kreativa och pedagogiska grepp sprida intresset för Värmland via tidlöst tillgängliga kunskaper och perspektiv som ökar både kunskapen och medveten om vår kulturs mångbottnade härkomst.

Förhoppningsvis utgör den nya basutställningen om Värmland inledningen på en kontinuerlig tillväxt och utveckling av museets fasta delar. Istället för att bygga en ny vart tjugonde år är det bättre att fördjupa och expandera existerande basutställningar med ständigt nya inslag. Det bygger vidare på tidigare idéer och stärker det växande museets karaktär som en genuin värmländsk kulturspridare alla vill besöka och återkomma till.

Anders Andersson

Lärare, Skoghall

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.