”Mitt bästa råd är att bara gör det du har lust med om du har möjligheten”

Hon hade intresset, kunskapen och ”svart bälte i shopping”. Förutsättningarna kunde inte vara bättre. Nästan 20 år senare blomstrar ”Lapp-Elisas” verksamhet i Lennartsfors gamla skola.

– Ibland kan jag ha svårt att somna för att jag gläder mig till att vakna nästa morgon, säger Elisabeth Ansteensen.

Det är strax före jul 2000. Elisabeth Ansteensen kör på E18, från Oslo till hemmet i Lennartsfors. Det är snöstorm, stressiga lastbilschaufförer och allmänt ”pyton” säger hon. Tankarna på att göra något annat har funnits ett tag. Där och då, i decembersnön, kläcker hon till slut idén till sitt framtida leverne.

– När jag kom hem sa jag till min man att vi skulle starta nätbutik och sälja tyger på nätet. Till folk som syr lapptäcken. Han sa okej och jag gick och registrerade namnet, berättar Elisabeth Ansteensen.

Namnet ”Lapp-Elisa Quilts” hade hon kläckt under bilfärden och webbadressen är den samma i dag som då.

Efter 15 år inom multinationellt oljebolag och mer än tio år som vd och ägare till ett företag inom butiksutveckling för bensinstationer, så lämnade hon det stressiga affärslivet i Oslo för ett annorlunda liv på svenska landsbygden.

Och något annat är alltså att, främst via nätet, sälja tyger för lapptäckeskapande. Elisabeth Ansteensen hade intresset för tyger och hon visste hur man handlade.

– Jag hade handlat hejvilt i butikerna i Oslo och på amerikanska sidor, men jag fick aldrig nog. Det är som en sjukdom. Jag hade svart bälte i shopping, och det är ingen överdrift.

Hon tog kontakt med olika leverantörer av webbutiker, men hade svårt att få svar på vad det skulle kosta.

– Så då vände jag mig till den leverantör som jag kände bäst, en amerikansk som hade byggt de butiker jag handlade hos. De svenska och danska företagen ville ha minst 50 000 för att ens börja jobba, nu fick jag allt för runt 7 000 kronor. Och då fick jag det som jag ville ha det.

– Det roliga är att jag var deras första europeiska kund och de trodde att de skulle bli stora här, men när vi hade översatt hela systemet till svenska så la de ner den tanken.

Hur var det att starta butik tidigt 00-tal?

– Vi hade modem, för det fanns ingen annan lösning egentligen. Så det kostade några tusen i månaden och det var den stora utgiften förutom tygerna. Men konsekvensen blev att jag tidigt tjatade efter andra lösningar, som ADSL och fiber.

Hur såg konkurrensen ut?

– Då var det få nätbutiker generellt och väldigt få som hade näthandel med tyger för lappteknik. Jag ringde till redaktör för en quilttidning (quilt är engelska för lapptäcke) i Norge och berättade om min butik. Hon tyckte att det var en dålig idé för det fanns redan så många. Då kände jag till tre stycken.

Hon säger att många startar butik för att de tycker det är mysigt att hålla på med tyger, men Elisabeth Ansteensen kände tidigt att hon var tvungen att tjäna pengar.

– Det var ju det här jag skulle leva på. Och det har jag klarat genom att bo som vi gör, inte resa och inte ha svart bälte i shopping längre. Så det fungerar.

Det som hela tiden drivit Elisabeth Ansteensen är att verksamheten ska fungera. Och det har det gjort nästan från start.

– Det tog tre–fyra år innan det kom i gång ordentligt. Det jag hade undervärderat var den stora arbetsmängden som kommer med att skicka beställningar, eftersom vi skär tygerna efter beställning.

Hur hittade du dina kunder?

– När jag startade tog jag kontakt med olika föreningar där quiltare samlas, och jag skrev mejl och berättade om vad jag höll på med. Det använde jag väldigt mycket tid till. Sedan startade jag en mejlinglista som jag fortfarande använder och mina kunder får mejl två–tre gånger i veckan.

I dag är det bara Elisabeth och hennes man som jobbar i företaget, men man har haft anställda.

– Som mest två, men då kände jag att det blev stressigt igen och det var det jag ville slippa resten av livet. Så nu gör vi allt i vårt tempo.

Tygerna som lämnar butiken i Lennartsfors kommer till största delen från USA. Men hon åker inte dit för att titta på tygerna.

– I mitt tidigare jobb reste jag mycket och jag blev så trött på det. För tio år sedan sa vi att vi inte skulle resa mer, så i dag har vi inga pass utan andra får resa istället.

Och det gör grossisterna. Ett par gånger om året kommer säljare från USA och Holland till Lennartsfors.

– Första gången en amerikansk representant kom bodde vi i Trankils Prästgård och butiken hade vi i den gamla svinstian på gården. Han tyckte det var så fascinerande med internetbutik på landsbygden, så sedan dess kommer en representant hit varje år.

Vad tjänar du på att ligga här och inte i en större stad?

– Här är det lugnare och jag kan bestämma över min egen tid. Det är så jag vill ha det. Här vet jag när kunderna kommer. I en stad hade jag behövt vara mer tillgänglig. Jag har mitt nätverk och mejlar mycket, så jag känner inte att jag behöver vara någon annanstans.

Den gamla skolan har byggts om för att kunna ha övernattande gäster. Men det är inte vem som helst som får bo där.

– Entrébiljetten är en symaskin, säger Elisabeth Ansteensen och fortsätter:

– Jag har en del kurser och kalendern är fullbokad 2021 ut. Många grupper kommer upp till tre gånger per år och sitter och syr dygnet runt. Här hamnar man helt utan för världen, för här finns inget wifi.

Det är svårt att missa hur nöjd Elisabeth Ansteensen är med sitt liv. Den frihet hon har i dag önskar hon att fler hade. Antingen genom att starta eget eller ha möjligheten att jobba hemifrån och kunna bo där man själv önskar.

– Här på landsbygden finns ett lugnare liv, och med dagens teknologi med fiber på minsta lilla ställe så borde vara enklare att låta folk jobba hemma istället för att samla folk i staden. Pengarna skulle kunna användas till att öka tillgängligheten att bo på landsbygden istället för kontor.

Elisabeth Ansteensen säger att fler borde ges chansen till att jobba från hemmet, vilket är ett sätt som används mer i Norge.

Kan det vara så att arbetsgivare vill ha kontroll?

– Gammalmodigt tänkande i såfall. Jag tror att man blir mer effektiv med färre störningsmoment och med mindre onödiga möten, man märker väl om jobbet blir gjort? Möten har väl moderna företag på till exempel Skype. Det är bra om valmöjligheten att jobba hemma finns, och hur mycket sparar företagen på att inte behöva dyra kontorsutrymmen? Det är väl bara banker som bygger kontorspalats idag!

Tror du att fler kommer ta steget och lämna städerna och flytta ut när tillgängligheten med teknologi blir bättre?

– Jag hoppas det. Det tråkiga är att många drömmer och missar möjligheten för att de väntar för länge. Mitt bästa råd är att bara gör det du har lust med om du har möjligheten.

Hur framtiden ser hur vet inte Elisabeth Ansteensen. Det hon vet är att butiken inte ska expandera.