Spelrecension: Trover Saves the Universe

Spel
PUBLICERAD:

Trover Saves the Universe

PS4/Windows
Åldersmärkning: 16

Justin Roiland gör inte bara absurd animerad komedi, han är också en av grundarna av Squanch Games – en spelutvecklare som främst fokuserar på att skapa bisarra virtual reality-upplevelser. Tidigare har de gjort den väldigt underhållande vr-parodin Accounting, där du spelar en revisor som råkar gå vilse i ett högteknologiskt bokföringsprogram.

Trover Saves the Universe är mer av ett spel än sin föregångare. Den här gången spelar du en person som bor på en planet där alla sitter i flygande stolar, och det är förbjudet att gå. De har till och med en staty av personen som uppfann sittandet. Hur som helst så råkar du orsaka en galaktisk kris när en mäktig varelse stjäl dina hundar och använder dem som ögon. Nu undrar du kanske om jag inte råkat skriva fel, eller att du kanske missförstått vad spelet handlar om, men nej.

Det hela känns väldigt mycket som ett sorts sidospår till Rick & Morty. Samma sorts metakommenterande science fiction, och samma sorts svarta humor. Och så Justin Roilands ständigt fascinerande röstskådespeleri, förstås.

Spelmässigt är det lite som en avskalad variant av gammaldags plattformsspel i 3D, som Banjo Kazooie. Du kontrollerar en gänglig, lila filur vid namn Trover, som fått i uppgift att lösa krisen. Han får göra allt jobb medan du själv sitter bekvämt i din stol. Trover Saves the University går att spela utan vr-hjälm, men då förlorar det mycket av sin charm. Det är när du verkligen är där, i den här vansinniga världen bland alla vansinniga varelser, som spelet verkligen kommer till sin rätt.

Spelet är kort, men längden är alldeles lagom för ett virtual reality-spel, och det blir vad du gör det till. Viktigast är att ta det lugnt, utforska och framför allt lyssna på all absurd dialog. Spelet kommer hela tiden att försöka få dig att begå olika tveksamma handlingar – mitt råd är att låta dig lockas i fördärvet.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.