Efter fyrtio år och sju album är det över, Gyllene Tider packar ihop verksamheten med en sista skiva och en avskedsturné genom sommar-Sverige och en musikepok går mot sitt slut.
Per Gessle är en mästare på att skriva smarta poplåtar och man måste beundra hans förmåga att ständig överraska inom en begränsad ram och ibland grubblar man ihjäl sig på vilken låt han lånat från (utöver covern på Sven-Ingvars Någon att hålla i hand).
Samma skrot och korn består av ett dussin typiska och medryckande popdängor även om man också kan ana ekon av Gessles två senaste och personligare soloskivor. Som vanligt är texterna inte överarbetade men det är så han jobbar och det skapar den där spontana känslan mitt i produktionen.
När Gyllene Tider strålar samman uppstår alltid något speciellt och att vissa av låtarna sömlöst skulle kunna petas in på debutskivan är imponerande och faktiskt lite rörande.
Bästa låt: Mannen med gitarr