Svårt att bli klok på Liberalerna

Ledare
PUBLICERAD:
Blir det någon skillnad mellan Erik Ullenhag eller Nyamko Sabuni?
Foto: Henrik Montgomery/TT
Hur vill de ha det, Liberalernas partiledarkandidater? Det är inte alldeles lätt att svara på. Ena stunden säger de en sak, och nästa en annan. Egentligen torde det nog finnas hyfsat stora skillnader mellan Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag, och ett tag såg det ut så, men så fick Sabuni kalla fötter och ändrade sig.

Först lät det så bra, när Nyamko Sabuni fick en lång intervju i Expressen på självaste nationaldagen. Mångkultur är inget eftersträvansvärt, generösare anhöriginvandring är naivt, de som får avslag på sin asylansökan skall lämna landet på en gång, tillfälliga uppehållstillstånd skall vara just tillfälliga och på grund av naivitet har integrationen blivit ett "gigantiskt samhällsmisslyckande". Till råga på allt så var Erik Ullenhag en av dem som blundat för problemen.

Men det tog tydligen hus i liberalernas helsicke. Ullenhag kontrade med att mångkultur gör Sverige bättre och att vi inte klarar oss utan invandring. Till råga på allt är han stolt över arvet efter Reinfeldteran. Och medan Sabuni sade att vara snäll hjälper ingen så formligen vältrade sig Ullenhag i sin snällhet. Och i ett huj fick Sabuni stora skälvan. Hon må ha korrekt stämt av hur det är i väljarkåren, men inte den som just nu räknas.

De som betyder något nu är de liberalpartister som om några veckor skall utse ny partiledare, och stämningen Liberalerna ser mer ut att vara i Ullenhags favör. Att det ute i väljarverkligheten är annorlunda är ett sekundärt problem. Det blir svårt att förklara Sabunis hastiga omsvängning annars.

För helt plötsligt så ansåg hon sig inte blivit beskriven korrekt i den trots allt långa intervjun. Så hon fick backa från uttalandet om att visionen om det mångkulturella samhället måste begravas. Men det var ju inget fel på resonemanget att det skapar isolerade öar av kulturer och etniciteter, och att vad som mer behövs är att skapa en känsla av tillhörighet, ett kitt i samhället. Nu säger hon också att permanenta uppehållstillstånd och familjeåterföreningar är bra.

Sabuni pudlar också med angreppen mot Ullenhag och menar nu att hon ville tydliggöra skillnaderna dem emellan. Fast efter det här så undrar man ju vari skillnaderna består. Och hur skall dessutom de liberalpartister som nu har att ta ställning mellan dem få veta det?

Nu tycker nog Sabuni egentligen det hon gav uttryck för i nationaldagsintervjun, men det är uppenbarligen åsikter som inte delas av tillräckligt många i partiet. De är mer bekväma med Ullenhags snällism, även om det skulle leda dem raka vägen ur riksdagen. Och även om Sabuni skulle bli vald så kommer hon knappast att ha något vidare mandat för större förändringar av politiken, särskilt inte nu när hon efter bara någon dag fick göra avbön på i stort sett allt hon sagt.

Skulle svenska folket bestämma skulle Sabuni dock ha en promenadseger. I alla fall enligt en mätning från Demoskop, som kom efter uttalandena om migration och mångkultur men som nog inte fångade upp hur hon sedan ändrade sig. 37 procent vill se henne som ny L-ledare, mot 23 för Ullenhag. Klart starkast stöd har hon av borgerliga väljare, även hos C- och L-sympatisörer, medan Ullenhag har störst stöd hos rödgröna. Folk skulle bli mer benägna att rösta på L om hon tog över.

Av rent politiska överlevnadsskäl, när partiet ligger under fyra procent i de flera mätningar, borde det tala för Sabuni, oavsett hennes krumbuktanden på sistone. Men nu är Liberalerna inte ett normalt parti, utan de kan mycket väl tänka sig att gå under, bara det gör det med flaggan i topp.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.