Se över avgifter och utveckla hamnar

Debatt
PUBLICERAD:
Hamnarnas huvudmän, ofta kommunerna, måste se över öppettider, effektivitet och prissättning för användandet av deras verksamhet, skriver Rikard Engström.
Foto: Magnus Carlsson
Det förefaller orimligt att fartygen som angör hamnen från vattenvägen betalar hamnavgift medan tågen och lastbilarna som angör hamnen från landsidan inte betalar något, skriver Rikard Engström.

Regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att analysera om och i så fall var längre lastbilar kan tillåtas på det svenska vägnätet. Efter att ha tagit del av Trafikverkets rapport ”Längre lastbilar på det svenska vägnätet – för mer hållbara transporter” konstaterar vi att myndigheten ganska fort tycks ha passerat ”om-frågan” och enbart fokuserat på ”var-frågan”.

Vi har i grunden inga invändningar mot längre och tyngre lastbilar utan de kan vara en nödvändighet för stärkt konkurrenskraft och för att kunna möta de framtida transportutmaningarna såväl avseende volymerna som ska transporteras som rekryteringsproblematiken.

Samtidigt som frågan om längre lastbilar utreds har regeringen ett mål om överförflyttning av transporter från väg till järnväg och sjöfart. Anledningarna är ganska självklara; potentialen med överförflyttning är stor ur klimat- och miljösynpunkt, men det avlastar också våra hårt belastade vägar. Så skedde exempelvis när man istället för att köra 38 lastbilar med husmoduler från Piteå till Sydsverige transporterade dessa på ett enda fartyg.

Konsekvenserna för en möjlig överflyttning från järnväg och sjöfart till väg tar Trafikverket dock ganska lätt på i rapporten. Något som kan påverka regeringens mål om överförflyttning – exempelvis gällande transporter från och till Vänernområdet.

Trafikverket konstaterar också att mer kunskap om överflyttningseffekter behövs. Det är viktigt att transportpolitiken och myndigheterna ser till andra incitament för att inte få oönskade överflyttningseffekter, närma sig transportpolitiska mål och främja överflyttning till järnväg och sjöfart. Trafikverket efterlyser mer kunskap men i grunden är dock det hela ganska enkelt och välkänt. Priset för transporten har en direkt avgörande betydelse förutsatt att vissa parametrar är uppfyllda. Fokus måste därför vara att minska kostnaderna för att använda sig av sjöfartslösningar – gärna i kombination med såväl längre som tyngre lastbilar och tåg.

För att detta ska nås bör man göra två saker:

Se över de avgifter som staten, genom sina myndigheter, beslutar om och tar ut från sjöfarten. Det handlar i mångt och mycket om Sjöfartsverkets avgiftsuttag för farleder och lotsning.

Hamnarnas huvudmän, ofta kommunerna, måste se över öppettider, effektivitet och prissättning för användandet av deras verksamhet. Det förefaller orimligt att fartygen som angör hamnen från vattenvägen betalar hamnavgift medan tågen och lastbilarna som angör hamnen från landsidan inte betalar något. Vill man nå målet minskad belastning på landinfrastrukturen borde det omvända naturligtvis gälla – eller åtminstone en utjämning mellan trafikslagen. Annars är risken att fartygen subventionerar att hamnen utvecklas till att bli än mer av en landinfrastruktur-hub dit godset såväl kommer från land som fortsätter på land.

Potentialen för överförflyttning är stor och genom att genomföra dessa åtgärder kan våra hårt belastade vägar avlastas av sjöfarten och utsläppen minska.

Rikard Engström

Vd, Svensk Sjöfart

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.