Valfrågor. Klimat- och miljöfrågan samt migrationen har varit de i särklass största. De är i princip jämnstarka, säger Peter Santesson.
Nyligen genomfördes valet till Europaparlamentet. Mycket har påståtts om valresultatet och för att göra situationen något klarare har Svenska Nyhetsbyrån talat med Peter Santesson, chef för opinionsanalys på Demoskop.
Håller du med om att det går att tala om en högervind i valet?
– Visst gör det det. Men låt mig inleda med en kommentar om kommentaren. Vad menar vi med hur det gick? Jämför vi med Europaparlamentsvalet 2014? I så fall är det väldigt länge sedan. När det valet genomfördes var Fredrik Reinfeldt (M) statsminister för den andra alliansregeringen, Miljöpartiet var ett oppositionsparti och begreppet migrationskris var fortfarande inget mer än SD-svenska. Huvudfrågan i det valet var jobb och sysselsättning. Det var ett annat land. Väljarna har absolut rört sig högerut, i vid mening i liberalkonservativ riktning. Men det är inte knutet till det här valet. Hela väljarlandskapet har förskjutits i den riktningen. Så man måste försöka skilja allmänna trender från det som är specifikt för valet till Europaparlamentet.
– Med det sagt, jämför vi med valet 2014 är det förstås en kraftig uppgång för KD, M och SD, som ju alla går fram med varsitt mandat, och den har skett på vänsterns bekostnad. Ett annat exempel är Feministiskt initiativ. Deras väljare har i allt väsentligt gått upp i Vänsterpartiet, det var därifrån de kom från början. Men detta skedde inte nu utan redan före riksdagsvalet.
Har det varit svårt att se valets viktigaste frågor?
– Det beror på. Ser man till SVT:s Vallokalsundersökning, Valu, måste man vara vaksam på hur frågorna har konstruerats. Enligt Valu var ju freden i Europa den viktigaste valfrågan. Nu finns det ju mer än ett sätt att ställa frågan om vad som är viktigast på, och beroende på hur man mäter kan man få helt olika resultat med exakt samma preferenser hos väljarna. När Valu frågar får väljarna vikta hur viktiga alla olika frågor är och då blir det ju extra allt över hela linjen. De uppgifterna måste normaliseras på något sätt. På Demoskop frågar vi vad är viktigast, men för att få spets på det får man välja max två frågor.
Och vilka blev det i det här valet?
– Inga överraskningar där. Klimat- och miljöfrågan samt migrationen har varit de i särklass största. De är i princip jämnstarka. Brottslighet och terrorbekämpning kommer på en god tredjeplats. Däremot är det stor skillnad mellan olika väljargrupper. För Moderaternas och Kristdemokraternas väljare är migration och asyl i topp och med brott och terror som mycket god tvåa. Tittar man på Centerpartiets och Liberalernas väljare, men faktiskt också Socialdemokraternas, så är det klimat- och miljöfrågan som är klart viktigast, medan migration och asyl kommer avsevärt längre ner. Det var ett klimatval, men bara delvis och endast på vänstersidan.
Var det några frågor som försvann under valrörelsen?
– Ja, faktiskt. Vi såg att frågan om upphovsrättsdirektivet bubblade en hel del så sent som i april. Men vad vi har kunnat se i eftervalsanalysen så försvann den helt.
Stödet för KD svängde avsevärt under valrörelsen. Vad kan man säga om det?
– KD underpresterar relativt det allmänna opinionsläget, vilket det inte gjorde sist. I de preliminära siffrorna ligger partiet 2,9 procentenheter under stödet i våra mätningar. Mycket möjligt att rapporteringen kring Adaktusson har påverkat och då lär det få konsekvenser även efter detta val. Abortfrågan är toxisk i Sverige för den har att göra med jämställdhet men också med sekularism. Avviker du i abortfrågan säger du att du inte är sekulär. Det är att svära i kyrkan, som att säga att man är mot allemansrätten. Sekularism och individualism går det inte att mumla om, då är man utanför politisk mainstream.
S och M lyckades försvara positionerna som landets två största partier. Men hur gick det för dem egentligen?
– Moderaterna har gjort en riktigt hygglig valrörelse. Partiet underpresterade kraftigt 2014 men nu matchade man faktiskt sitt opinionsläge, det är en markant skillnad. Särskilt på slutet. Tobé klarade slutdebatten väldigt väl och har haft bra förtroendesiffror.
– Socialdemokraterna underpresterade, men det är vanligt och det var trots allt mindre så än tidigare. Vi ser tecken på att S lyckades få upp sina sakfrågor under de sista veckorna inför valet. Det handlar framför allt om jobb och sysselsättning.
Det talades om en grön våg, men när det kom till kritan så backade MP.
– Man hade ju kunnat tro att det skulle bli ett väldigt grönt val, men så blev det inte. Det blev mindre grönt än förväntat. Sammantaget ligger C och MP i princip stilla. Man måste mäta skillnaden mellan EP-valet och det allmänna opinionsläget, hur har man presterat relativt det? Som jämförelsepunkter har vi använt väljarbarometrarna från april/maj. I den jämförelsen överpresterade MP, men inte lika mycket som 2014. C går bättre, men det handlar om 2,2 procentenheter. Inget dramatiskt och definitivt ingen grön våg.
Liberalerna brukar vara som bäst i EP-valen, vad hände?
– Resultatet är förstås en katastrof, om än en väntad sådan. Det är många saker som sammanfaller. Relationen till M-väljarna är väldigt dålig och samtidigt har de i sista sekunden satt in ett okänt toppnamn, men kanske viktigast av allt – de hade inte Marit Paulsen. Förra valet var hon det starkaste namnet av alla. Att de gör ett dåligt val var väntat, men de överträffar faktiskt sitt allmänna opinionsläge med en halv procentenhet.
– Jag har tittat på L:s nedgång för att se i vilka kommuner partiet kravlar sig över fyraprocentsstrecket. Det verkar vara helt tomt norr om Uppsala. Inte ens i frisinnets Västerbotten lyckas man. Det är helt rent utanför storstadsområdena. Tidigare har flödet av nya väljare kommit från M, men i och med Januariöverenskommelsen betraktar M-väljarna Jan Björklund på samma sätt som Stefan Löfven. Problemet kommer inte att försvinna utan förvärras. L är som Aralsjön, deras väljare kommer att fortsätta att dunsta efter hand.
Vi har vant oss vid att SD når nya rekordnivåer i varje val. Har partiet nått sin potential nu?
– Peter Lundgren-historien verkar inte ha påverkat partiet alls, vad jag har kunnat se. De underpresterar lite, men det gör de i EU-val. Deras väljare är mer ointresserade av EU-frågor, mer skeptiska till EU. De stannar gärna i soffan i dessa val. 2014 underpresterade SD med tre procentenheter och det var likadant nu. Dessutom har ju partiet vuxit sedan dess så egentligen presterar det bättre. De kan vara rätt nöjda. (SNB)
Daniel Persson