Det finns ingen standardmall för åldrande. Men förr eller senare behöver många flytta till “hemmet“ – ett särskilt boende.
När – det bestämmer samhället.
Lisbeth Staaf-Igelström är ordförande för PRO i Värmland:
– Vi vill att man ska få ett särskilt boende när man själv vill ha det.
Snacket går att det är svårt att få en plats även när man bedöms vara i behov av det.
Förra året anmälde Värmlands kommuner 197 fall där de inte klarade att erbjuda ett särskilt boende inom tre månader.
500 nya platser behövs på äldreboenden om tio år– Ensamheten är stor, det möter vi oerhört ofta. De som inte har en anhörig eller en god vän är oroliga. Man behöver kunna prata för sig, säger Lisbeth Staaf-Igelström.
Pensionärsorganisationerna sitter med i kommunala pensionärsråd.
– Det gäller för oss att vara aktiva och ställa frågor. De flesta kommuner försöker bygga så gott de kan men ekonomin är ett problem. Det behövs mer statliga pengar, säger Lisbeth Staaf Igelström.
Det går inte att planera för sin flytt till särskilt boende. Flytten sker när biståndsbedömaren anser att hemtjänst inte längre räcker.
Däremot kan vem som helst välja att flytta till ett trygghetsboende.
– Många har inte råd. Det kan innebära dubbla hyran, säger Lisbeth Staaf-Igelström.
Hon betonar att det ser väldigt olika ut med de ekonomiska tillgångarna hos pensionärer.
– Alla pensionärer har det inte dåligt ställt.
När fler blir äldre får också fler, som själva är äldre, vara hjälpande anhöriga till egna föräldrar och makar.
– Det är många äldre som drar ett tungt lass. Jag känner folk som gått in i väggen. Ju mer stöd de kan få ju mindre blir behovet av särskilt boende, säger Lisbeth Staaf-Igelström.