Dieselångor och lattetankning

Signerat
PUBLICERAD:
Kanske tydligast illustrerad av Dagens Nyheters politiske redaktör Per Svensson, som konstaterade att en liter bensin kostar som en halv kaffe latte. Som Marie Antoinette skulle ha sagt: Har de inte råd med bensin kan de väl dricka latte, skriver Lars Anders Johansson.
Foto: Keith Srakocic/AP
De som är hänvisade till andrahandsmarknaden och måste köpa den bil som den samvetsömme miljöpartisten avyttrar för att köpa sin elbil, är istället den som straffas av politiken, skriver Lars Anders Johansson.

Den som upplevt att det finns ett medialt och politiskt etablissemang utan förståelse för den verklighet som de flesta svenskar lever i har de senaste veckorna fått vatten på sin kvarn. Sedan Facebookgruppen Bensinupproret 2.0, som samlar svenskar som är missnöjda med de höga bränsleskatterna, på mindre än en vecka växte till landets största Facebookgrupp någonsin, har företrädare för de politiska och mediala eliterna ansträngt sig för att förminska och förlöjliga det folkliga engagemanget.

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP), nyligen vald till språkrör för det parti som hårdast drivit linjen att det är landsbygdens befolkning som ska straffas för klimatutsläppen, satt nyligen i SVT Agenda och menade att de som är bekymrade över de höga bränsleskatterna kan köpa elbilar istället. För de politiska beslutsfattarna verkar det vara en självklarhet att kunna köpa en sprillans ny laddhybrid eller en Tesla. Det är de välbeställda som kunnat ta del av nybilspremier och subventioner.

De som är hänvisade till andrahandsmarknaden och måste köpa den bil som den samvetsömme miljöpartisten avyttrar för att köpa sin elbil, är istället den som straffas av politiken. När den högavlönade köper nytt går inte den gamla bilen till skroten, utan köps av någon annan som använder den i fem-tio år till. Därefter köps den av någon med ännu mindre marginaler som fortsätter att köra den.

Det är naturligtvis utmärkt att bilparken förnyas med nya och miljövänligare fordon. Men politiken är utformad för att gynna de välbeställda och missgynna de som är beroende av bilen i sin vardag. Personbilen utgör ryggraden i det svenska transportsystemet och står för 77 procent av persontransporterna i landet. Enligt statliga Trafikanalys är personbilen dessutom det enda transportslag som täcker de kostnader det orsakar samhället – infrastruktur, miljöpåverkan och personskador inräknat. Enligt myndigheten är privatbilisterna till och med överbeskattade.

Den spårbundna trafiken är naturligtvis ett viktigt komplement, men den kan aldrig ersätta personbilen. Fjärrtåg, pendeltåg, tunnelbana och spårvagn står tillsammans för en tiondel av persontransporterna. Kollektivtrafik kan endast vara lönsam i de mest tätbefolkade storstadsområdena. Enligt Jordbruksverket lever en tredjedel av Sveriges befolkning på landsbygden. Det är dessa som regeringen bestraffar med sin fordons- och bränslepolitik.

I dag motiveras de höga bränsleskatterna med klimatargument. Tidigare har det varit för att finansiera ubåtsjakt i skärgården, eller omstruktureringar av SJ. Den egentliga anledningen till att politiker föredrar att beskatta bilister är att de vet att dessa inte kan komma undan. En stor del av Sveriges befolkning är beroende av bilen i sin vardag. De kommer att fortsätta att köra avsett hur mycket finansministern kramar ur dem. Därför är också bränsleskatterna värdelösa ur ett klimatperspektiv.

Bensinupproret 2.0 samlar i skrivande stund 530 000 medlemmar som tröttnat på den folkföraktande storstadspolitiken. Kanske tydligast illustrerad av Dagens Nyheters politiske redaktör Per Svensson, som konstaterade att en liter bensin kostar som en halv kaffe latte. Som Marie Antoinette skulle ha sagt: Har de inte råd med bensin kan de väl dricka latte. (SNB)

Lars Anders Johansson

Poet, musiker och journalist. Chefredaktör för tankesmedjan Timbros nättidning Smedjan.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.