"Di säger att dä ä becquerel i svampen, men ja ha inte märkt nåt." Det rådde stor aningslöshet i Sverige efter Tjernobylkatastrofen, där särskilt Gävleområdet och södra Lappland drabbades.
I april 1986 inträffade den hittills svåraste kärnkraftsolyckan. Det var i Tjernobyl i Ukraina, vilket då var en delrepublik i Sovjetunionen. En av reaktorerna förstördes av en explosion som orsakats av att personalen frångick säkerhetsrutinerna när man genomförde tester i kombination med reaktortypens konstruktion.
Myndigheterna förstod inte vidden och försökte först dölja vad som hänt, men mätningar avslöjade det hela när radioaktiva partiklar spreds med vinden över stora delar av Europa.
Johan Sundin och två kamrater reste dit för att se platsen. Här berättar Johan om sina intryck.
Besök med guide
– Jag har varit sugen att åka dit länge, är fascinerad av det. En del visste man ju men egentligen inte så mycket i detalj om vad som hände rent tekniskt. I stora drag visste man vad som hänt och lite grann om hur det påverkade oss i Sverige. Jag har läst lite om det. Man har ju hört att det påverkade renar i Norrland och att man inte skulle äta bär och svamp från vissa områden, men mer än så hade jag inte hört innan.
De bokade en egen privat guide i förväg och flyg och hotell separat. Från flygplatsen några mil utanför Kiev tog man taxi till hotellet där man tillbringade två nätter och en heldag Tjernobyl. Det ingick i transport med minibuss i guidningen.
– Det var mycket 70-talsbetong, beskriver Johan Ukrainas huvudstad Kiev. Jag tror inte jag skulle välja att åka dit på semester igen. Man får lite perspektiv när man varit borta i ett sånt land, då uppskattar man Sverige igen på ett annat sätt.
Livsfarlig strålning fläckvis
Tjernobyl ligger tio mil norr om Kiev. Man kom först till en tremilszon där det var en bevakad bom och var och en försågs med en mätare. Det går att vistas där länge utan fara, men det är vissa punkter där man bara kan vistas kortare tid. På vissa ställen i zonen är det mindre strålning än vad det är i Kiev tio mil därifrån, på andra punkter skyhögt.
Två miljoner människor flydde på eget bevåg från Kiev som också drabbades fast vinden var nordostlig. De har kunnat återvända så småningom.
– Jag blev imponerad av storleken på kärnkraftverken och de otroliga mängder energi som framställdes, eftersom jag jobbar på en fabrik har man lite koll på siffror och så där, fortsätter Johan. Det var fyra reaktorer, och med elkraften från bara en av dem kan man driva sju Skoghallsbruk. Energin i värmen som man fick ut som biprodukt är ungefär tre gånger så mycket, man använde det delvis till fjärrvärme.
Lika stor som Karlstad
Tjernobyl är en liten by som fanns innan kärnkraftverket byggdes. Den närliggande staden Pripyat grundlades efter att kärnkraftverket började byggas. Pripyats 50 000 invånare evakuerades och staden är övergiven och igenväxt. Man rensade ut husen på sådant som var för kontaminerat, sedan fick innevånarna hämta det de ville ha av resten.
– Vi fick gå in en del hus med guiden och kika lite. Det har växt igen, när man går på gatorna är det som att gå i en skog. Det är stora och många bostadshus, fem och nio våningar höga. Nu arbetar mer än 1500 människor i kraftverket med sanering och med den nya stora sarkofagen som byggdes över, som har stora ventilationssystem som måste underhållas, avslutar Johan sin berättelse.
Från Tjernobyl till glasnost
Tanken har framskymtat att Tjernobylkatastrofen hade del i de stora förändringar som ledde till Sovjetunionens sammanbrott. Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov lär ha förstått att det slutna sovjetsystemet inte längre kunde upprätthållas och inledde sin kampanj för glasnost, öppenhet. Sovjet skulle moderniseras och bli friare och mer öppet mot omvärlden.
Men det var försent, utvecklingen skenade iväg av egen kraft och Sovjetunionen upphörde den 26 december 1991, faktiskt utan alltför mycket dramatik, fem år efter Tjernobyl.
Lars-Eric Sundin