Ingen torde egentligen har förvånats över att det – än en gång – blev Centerpartiet som räddade kvar en socialdemokratisk minister. Allt tal om att trots allt vara ett liberalt oppositionsparti torde nu vara som bortblåst. Centern har i praktiken blivit ett regeringsparti.
Det var av valtaktiska skäl som socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) sparkade den erkänt dugliga Ann-Marie Begler från jobbet som generaldirektör för Försäkringskassan. Begler hade lyckats lite för bra med att följa det uppdrag hon fått av regeringen att få ned sjuktalen. Det var också av valtaktiska skäl som Centern höll inne med sitt ställningstagande angående misstroendeförklaringen mot Strandhäll. För att inte riskera att tappa röster i söndagens EU-val så väntade man med beskedet till måndagskvällen.
Centern har nu med all önskvärd tydlighet visat att man är, med den kristdemokratiska partiledaren Ebba Busch Thors ord, ett "lydparti" åt Socialdemokraterna. För trots att de sade sig hålla med om kritiken mot Strandhäll så låter de henne ändå sitta kvar. Det är svårt att se det som något annat än ett uttryck för att de inte vill störa samarbetet med den rödgröna regeringen inom ramen för januariöverenskommelsen.
De förklaringar som partiet ger håller inte. Att invänta granskningen i riksdagens konstitutionsutskott visar att man inte förstått (eller låtsas inte förstå) skillnaderna mellan en KU-granskning, som följer en rad regelformalia och som kan rendera en prickning, och att riksdagen saknar förtroende för ett statsråd. Det förra kan, men behöver alls inte, leda till en misstroendeförklaring. Konstitutionellt är det två olika saker.
Men det allvarligaste skälet gav bland annat gruppledaren Anders W Jonsson uttryck för när han sade att en regering måste vara fri i sin styrning av myndigheterna, och att man inte ville bakbinda framtida regeringar. Om en socialdemokrat hade sagt något sådant hade det inte funnits anledning att höja på ögonbrynen. Politisering av statsförvaltningen är en av deras paradgrenar sedan länge. Men att ett förment borgerligt parti säger samma sak?
I Sverige har vi inte ministerstyre. Våra myndigheter agerar självständigt i enlighet med de regleringsbrev som regeringen ger. Det ger inte regeringen rätt att sparka myndighetschefer utan vidare. Det kan de bara göra om någon grovt misskött sitt jobb, till exempel genom att inte följa regleringsbreven eller agerat synnerligen olämpligt på annat sätt. Inget av detta stämmer in på Begler.
Moderatledaren Ulf Kristersson varnade för att detta skickar en farlig signal till myndighetschefer att de måste rätta in sig i de partipolitiska leden eller riskera att förlora jobbet, en utveckling som det annars brukar varnas för när det gäller andra länder i Europa.
Centern har nu visat att de accepterar att vi riskerar att få räddhågsna chefer, och att våra myndigheters oväld hotas av en tilltagande politisering. Just den utnämningsmakt som följer av ett regeringsinnehav brukar vara något av det som socialdemokrater sätter störst vikt vid. Det är kanske värt ett 73-punktsprogram som Jöken gav. Men vad får Centern ut av det, särskilt om eller snarare när Socialdemokraterna drar allt i långbänk? Fast vem vet, det finns kanske några extra generaldirektörs- och landshövdingeposter att dela ut.