Att subtilt hota redaktioner att sluta skriva på ett visst sätt är inte fullt ut uppskattat i en demokrati, skriver Byrån.
Socialdemokraternas kandidater har varit osynliga i valrörelsen från början till slut. Inte ens partiets förstanamn, tidigare migrationsministern Heléne Fritzon, syntes i partiets valfilm. Vad väljer man då som partiets tredjenamn Jytte Guteland att göra om man släpper en film på sociala medier efter att inte ha synts alls? Man låtsas förstås som om man har stått i centrum hela tiden. ”Vem är den där Jytte alla talar om?”
En grandios självbild i all ära, men någonstans blir det ju direkt löjeväckande. Mer sanningsenligt vore väl ”Vem är den där Jytte som ingen har hört av på fem år?”.
Vid hyckleriets rand
I en påkostad valfilm för att få LO-kandidaten Johan Danielsson, nummer två på S-listan, invald släpper förbundet alla hämningar. I filmen varnas för extrem- och populisthögern i EU. Den som kampanjar mot EU är som bekant populist. Bilderna växlas med en LO-lastbil med orden ”Ta tillbaka kontrollen” – en direkt svensk översättning av budskapet från kampanjen att Storbritannien skulle lämna EU.
För att inte behöva ligga moderpartiet efter i fräckhet visas bilder på Ungerns Viktor Orbán, Frankrikes Marine Le Pen och sedan Moderaternas Ulf Kristersson som skakar hand med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Räkna med att andelen SD-sympatisörer i LO fortsätter att öka.
Sämst av tre
Storbritanniens premiärminister Theresa May har tillkännagivit sin kommande avgång sedan pressen till slut blivit för stor. Strax innan vädrade hon möjligheten att ha en ny folkomröstning om att lämna EU.
Maken till desperat drag får man leta efter. Byrån är därtill tveksam till att en extra folkomröstning skulle hjälpa. Vartenda skolbarn vet att man i så fall måste köra bäst av tre.
Lättkränkt diktatur
När NWT:s ledarsida i fjol skrev om Taiwan protesterade kinesiska ambassaden nästan omedelbart. Ambassaden hävdade att artikeln ”bryter mot Sveriges utrikespolitik och de normer som styr internationella relationer och grovt kränker Kinas suveränitet”. Att en kommunistisk diktatur som Kina inte förstår hur fri press fungerar må vara en sak. Men att subtilt hota redaktioner att sluta skriva på ett visst sätt är inte fullt ut uppskattat i en demokrati.
Uppenbart är att Kina inte har lärt sig något. Nyligen protesterade ambassaden mot att ledarsidan i Nerikes Allehanda skrev om Taiwans självständighetssträvan. Det måste vara jobbigt att vara ett så stort och lättkränkt land som Kina.
Svenska Nyhetsbyrån