Spelrecension: Total War: Three Kingdoms

Spel
PUBLICERAD:

Total War: Three Kingdoms

Windows
Creative Assembly
Åldersmärkning: 16

Kinas historia är förmodligen något av ett mystiskt virrvarr för många av oss, om inget annat så för att det är lurigt att hålla reda på alla dynastier till höger och vänster. Å andra sidan har jag personligen svårt att komma ihåg svenska kungar också.

Total War: Three Kingdoms skildrar hur som helst Kinas enande, så som det beskrevs i Romance of the three kingdoms, av Luo Guanzhong. Med andra ord är detta ett Total War-spel som inte fokuserar på historisk korrekthet. Istället är spelet en sorts bombastisk såpopera i strategispelsform.

Som vanligt handlar det hela om att bygga upp ett stort rike, erövra mer mark medelst blodiga slag, och försöka hålla folket glada och nöjda. I Three Kingdoms behöver du också skaffa dig ett kabinett av rådgivare, och gärna en arvinge. För mig blev det lite problematiskt när det visade sig att min egen fru hatade mig. Man kan inte vara alla till lags, som kejsare, förstås. Men du kan försöka, i och med det underhållande diplomatisystemet, som låter dig smida ränker tillsammans med andra ledare.

Allt är inte såpiga intriger, dock. Det är de taktiska fältslagen som är grundstommen i spelet, som alltid i Total War-serien. Och de har ungefär samma förtjänster och brister som alltid. Det är lite jobbigt att ens enheter fortfarande har så svårt att ta sig runt murar och andra hinder. De blir lätt lite konfysa och tar onödiga omvägar. Men på det hela taget är det samma gedigna strategispelande som vi vant oss vid.

Total War är en spelserie som inte bara skildrar historiska krig, den börjar bli lätt historisk själv. Nästa år fyller den tjugo år. Vi får väl se om det blir ett hundraårskrig av serien till slut.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.