Spelrecension: A Plague Tale: Innocense

Spel
PUBLICERAD:
A Plague Tale: Innocence_20190504214820

A Plague Tale: Innocense

PS4/Windows/Xbox One
Asobo
Åldersmärkning: 18

Det är alltid lika glädjande när man stöter på den här sortens spel. Asobos atmosfäriska äventyr i pestens tid ges ut av Focus Home Interactive, en utgivare som ofta ger ut spel med mellanstora budgetar som försöker göra kreativa och intressanta saker. Det är svårt att inte sympatisera med det, även om slutresultaten inte alltid är så bra som idéerna.

A Plague Tale är dock ett bitvis smått mästerligt spel. Det handlar om en tonårsflicka som måste ta hand om sin femårige lillebror i en värld som håller på att falla sönder totalt under ett utbrott av en mystisk pestsmitta.

Smittan sprids av onaturliga, hungriga svärmar av råttor som äter folk levande. De som överlever betten dör i pesten istället. Trots övernaturliga inslag så finns det en väldigt mänsklig och trovärdig kärna i spelet – i den lika såriga som fina syskonrelationen.

Spelet är också extremt atmosfäriskt. Utvecklaren vet hur de ska utnyttja sin grafikmotor för att bygga landskap som är lika otäcka som de är vackra. Musiken är ännu bättre, och ger det bitvis lite ojämna narrativet mer tyngd. Faktum är att jag önskar att utvecklarna vågat låta sina karaktärer vara tysta i vissa scener, där det audiovisuella talar för sig själv helt utan dialog. Framför allt slutet hade behövt hyfsas till, när allt urartar till ett märkligt spektakel och spelet tappar fokus en stund.

Men resan är definitivt mödan värd, för A Plague Tale är en minnesvärd upplevelse. Spelmässigt är det ett ganska typiskt, men välgjort och ofta nagelbitande, smygarspel där du måste använda din slunga för att lösa enklare pussel. Ofta går pusslen ut på att tända eldar för att skrämma bort de ljusskygga råttorna. Eller släcka eldar, så att råttorna äter upp onda inkvisitionssoldater. Det är lite svårt att greppa vad inkvisitionens motivation faktiskt är, för deras plan nonsensartad. Men som ett ständigt lurande hot är de effektiva – även om det är råttorna som stjäl showen.

A Plague Tale hade gärna fått lita på kraften i syskonrelationen, och skalat av en del av det övernaturliga spektaklet. Men i slutänden är jag ändå gripen och fascinerade av en lika mörk som mänsklig historia om en omänsklig tid.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.