Med huvudfrågorna trygghet, miljö och stärkta yttre gränser hoppas Moderaterna få så många platser som möjligt i Europaparlamentet efter valet den 26 maj. Partiet har mestadels undvikit såväl extrema positioner som den smutskastning som har präglat stora delar av valrörelsen.
Ingen av dem som nu kandiderar för partiet har suttit i Europaparlamentet tidigare, och de har i debatten utgjort rätt bleka figurer, särskilt om man jämför med de M-parlamentariker som nu slutar, som Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner. Överst på listan står den inom partiet rutinerade Tomas Tobé. Han kan kanske bli bra, men hur tänkte partiet när de lät göra hans imbecilla valfilmer om kriminella räkor och kolgrillad pizza?
Förslagen från partiet visar annars på kännedom om vad arbetet i Europaparlamentet innebär. Även om valaffischer med texten ”vi gör Sverige tryggare” ser mer ut som inrikespolitik är de kriminalpolitiska förslagen Moderaterna har lagt fram onekligen relevanta. För att komma till rätta med internationella stöldligor vill Moderaterna begränsa den fria rörligheten. Den som döms för ett brott i ett annat land ska under en viss tid förbjudas att återvända dit. Det skulle i vart fall försvåra för stöldligorna att fortsätta sin kriminella verksamhet.
Även på migrationsområdet bidrar Moderaterna med en viktig pusselbit. Att stärka EU:s gräns- och kustbevakning Frontex skulle göra det lättare att kontrollera vilka som kommer in i EU, vilket är nödvändigt för att upprätthålla den fria inre rörligheten. Moderaterna vill även ha EU-gemensamma regler för asyl. Det kommer inte att lösa alla problem med EU:s mottagande av migranter, men förslagen bidrar onekligen till bättre förutsättningar. Sedan är det en annan sak att möjligheterna för sådana gemensamma regler är oerhört små.
Även miljöfrågan tar stor plats i Moderaternas valmanifest. Där är kärnkraftens nödvändiga roll i fokus, vilket är positivt även om Europaparlamentets befogenhet i frågan är tämligen begränsad. Värt att notera är också att M intar den högst rimliga positionen i fråga om plastprodukter. Istället för det förbud mot vissa engångsartiklar, som röstades igenom Europaparlamentet tidigare i år, vill Moderaterna öka återvinningen av plast och vidta åtgärder för minskad nedskräpning. Det är bättre att angripa själva problemet, nedskräpning, istället för produkterna.
Moderaterna har även visat sig piggt på att försvara Sveriges självbestämmande över jakt- och vapenregleringar. Något som onekligen behövs i fortsättningen. EU:s vapendirektiv visar att ett sådant engagemang behövs, även om en stor del av inskränkningen beror på den svenska regeringens föreslagna överimplementering, snarare än på EU-beslut.
Moderaternas valmanifest är långt från den önskelista som vissa andra partier går till val på. Men det lär snarare betyda att M-kandidaterna har betydligt bättre förutsättningar att uträtta det de lovat. Partiets största problem är snarare just kandidaterna, och att man gjort en rätt usel valrörelse. Moderaterna brukar underprestera i EU-valen, och frågan är om de nu kanske faktiskt tappar ett mandat, särskilt om Kristdemokraterna gör bra ifrån sig.