Replik: Piratpartiet har fel om upphovsrätten

Debatt
PUBLICERAD:
Det här är en viktig lagstiftning med brett stöd som moderniserar upphovsrätten och bland dess supporters hittar vi inte bara kulturskaparorganisationer utan även Merkel och Macron, skriver Karsten Dyhrberg Nielsen.
Foto: Jean-Francois Badias/AP
Direktivet syftar inte till att plattformarna ska blockera eller filtrera, utan huvudlinjen är att de ska skaffa licens för det upphovsrättsskyddade materialet de tjänar pengar på, så att upphovspersonerna får betalt, skriver Karsten Dyhrberg Nielsen.

Svar till Mattias Bjärnemalm (NWT 4/5).

EU har sedan många år arbetat med att modernisera upphovsrätten så den blir bättre anpassad till dagens samhälle. Piratpartiets toppnamn Mattias Bjärnemalm är emot moderniseringen och menar att FN varnade för konsekvenserna. Detta stämmer inte.

Direktivet innebär framsteg på en lång rad områden: förbättrad möjlighet till distansundervisning, enkla licenser för skolor och bibliotek tryggas, ökad transparens för kulturskapare med mera. Det som fått mest uppmärksamhet är EU-kommissionens ambition att se till så att amerikanska nätjättar som Youtube och Facebook tar ett större ansvar för innehållet på sina tjänster.

Det handlar om att uppdatera 20 år gammal lagstiftning som några av världens mäktigaste företag har kunnat gömma sig bakom för att undvika att betala skäligt till svenska kulturskapare, trots att de tjänar pengar på deras material. Det skapar dessutom ett snett konkurrensläge när andra aktörer som t ex Spotify eller Hallands konstmuseum behöver betala, medan de stora plattformarna kan slippa undan.

Tyvärr sprids det mycket överdrifter och direkta felaktigheter om direktivet. Piratpartisten Bjärnemalm sprider tyvärr vidare flera sådana i sin text: FN har t ex inte tagit ställning emot direktivet eller varnat för några konsekvenser.

Vad piratpartisten Bjärnemalm syftar på är antagligen uttalanden av den av FN utsedde ”särskilda rapportören” i yttrandefrihetsfrågor David Kaye, aktiv vid University of California, som gjort sig känd för att motsätta sig ett ökat ansvar för nätjättarna generellt. Det är alltså viktigt att ha klart att det visserligen står Kaye fritt att göra kritiska uttalanden om direktivet, men han är inte synonym med FN. I sammanhanget är det bra att känna till att direktivet stöttades tydligt av högsta chefen för Unesco, som är FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur.

En annan myt som odlas är att direktivet kommer leda till överdriven blockering, eller – med Bjärnemalms retorik – ”långtgående censurerande filter”. Direktivet syftar inte till att plattformarna ska blockera eller filtrera, utan huvudlinjen är att de ska skaffa licens för det upphovsrättsskyddade materialet de tjänar pengar på, så att upphovspersonerna får betalt.

Om det finns företag som inte vill teckna licens eller om det inte finns smidiga licenser tillgängliga, ska företagen ha system för att säkerställa att sådant material som rättighetshavarna ber företaget ta bort inte längre görs tillgängligt. Gör företagen sitt bästa (”best efforts”) i detta avseende, har de ansvarsfrihet för innehållet.

Den bild av verkligheten som Bjärnemalm försöker måla upp, med svepande påståenden om att direktivet skulle innebära att Tinder ska kunna stämmas om en profilbild har en staty i bakgrunden och att plattformarna måste ”göra allt i sin makt” för att blockera material för att undvika ”skadestånd i mångmiljonklassen” är helt enkelt inte korrekt.

Det här är en viktig lagstiftning med brett stöd som moderniserar upphovsrätten och bland dess supporters hittar vi inte bara kulturskaparorganisationer utan även Merkel och Macron. Det är hög tid lägga piratpartiets skrämselpropagandan bakom sig och börja ta tag i hur vi på bästa sätt kan implementera direktivet, så att så mycket material som möjligt kan spridas online och att skaparna får betalt för det.

Karsten Dyhrberg Nielsen

Vd, Stim

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.