Vid senaste sammanträdet med Torsbys kommunfullmäktige hade två kommuninvånare lämnat in frågor till allmänhetens frågestund med anledning av den försämring som skett när det gäller räddningstjänstens insatser i samband med IVPA-larm.
Både nuvarande och förra ordföranden i miljö,- bygg och räddningsnämnden var i talarstolen och lämnade svar på frågeställningarna.
Jag tror att de flesta som lyssnade på svaren inte blev ett dugg klokare, snarare tvärtom.
Det blev ännu mera frågetecken som behöver rätas ut.
Tidigare ordföranden Anna Melin-Nyström nämnde att det har skett förändringar i samhället sedan vi i räddningstjänsten startade den här verksamheten 1992
Den gången handlade det om att kunna göra snabbast möjliga insats till den person som behövde akut hjälp. Detta i Värmlands till ytan största kommun med två ambulansstationer och fem brandstationer, där fyra av brandstationerna inte finns på samma ort som ambulansstationen.
Måhända har saker och ting förändrats sedan 1992, men behovet av en snabb insats vid en livshotande situation har inte förändrats och det är det som är själva finessen med att brandmän larmas ut samtidigt som närmaste ambulans när det är en akut livshotande situation.
Det vill säga ett larm där SOS bedömer att ambulans ska larmas ut med högsta prioritet (prio 1).
Ett larm kan handla om en person som plötsligt drabbats av bröstsmärtor. Ambulansen har larmats ut men har minst två mil att köra.
När räddningstjänsten tidigare också fick larm till samma händelse åkte vi till platsen med vår brandbil där vi hade både syrgas och defibrillator.
Framme hos patienten kunde vi snabbt kolla upp situationen.
Någon gång behövde vi inte göra något annat än att finnas på plats, någon gång kunde vi underlätta för patienten genom att ge syrgas. (Jo, vi hade både utbildning och delegation av ansvarig läkare att ge syrgas).
Men den stora tryggheten för patienten var att vi fanns på plats!
Om ett hjärtstopp skulle inträffa fanns vi och kunde omedelbart sätta in livräddande insatser.
Vi behövde inte vänta på att hjärtstoppet skulle inträffa för att få larm och då kanske vi kom för sent för att kunna rädda liv.
Det är det här det handlar om kära politiker i Torsby kommun.
Prata med tidigare politiker som säkert kan ge information till er om hur uppskattad den här verksamheten har varit och hur väl det fungerade då. Prata även med grannkommuner, Hagfors, Arvika, Filipstad med flera som fortfarande låter brandmännen åka på samtliga prio-1 larm. Inte bara de utryckningar som landstinget/regionen ersätter kommunen för.
Mitt förslag till ansvariga i Torsby kommun är:
- Återinför snarast att brandmännen i kårerna i Östmark, Vitsand, Stöllet och Sysslebäck larmas på samtliga prio 1-larm.
- Undersök om annan kommunal personal kan hjälpa brandmännen i vissa situationer.
Men brandmännen är de inom kommunen som i första hand ska larmas i samband med prio 1 larm.
Henry Olsson
Östmark (tidigare platschef vid brandkåren)