Att abort plötsligt blivit den viktigaste frågan så här fyra dagar innan EU-valet är symptomatiskt för hur bedrövlig den här valrörelsen har blivit. Medvetna missförstånd och kalkylerade misstänkliggöranden har präglat den så kallade debatten.
Svensk EU-debatt har aldrig hållit någon särskilt hög klass. Den har alltför ofta varit gapig och polariserande, och sällan hållit sig till sakfrågorna. I brist på bättre förståelse så har alla inblandade, såväl politiker som media, vevat på om ovidkommande saker. Har man dimmiga begrepp om vad och hur saker beslutas så blir det förstås enklast så. Men det blir väljarna inte klokare av.
Dagens Nyheter har på sitt kampanjjournalistiska vis grävt upp att Lars Adaktusson (KD) röstat mot ett flertal resolutioner om aborträtt i Europaparlamentet, vilket förstås rivit upp en indignationsstorm över hela fältet. Så här i valrörelsens sista skälvande dagar måste de framgångsrika Kristdemokraterna tas ned ett par pinnhål, och då finns det inget bättre sätt än att spela på gamla fördomar om kristen moralism och abortmotstånd. Det kan säkert också gå hem, för svenska folket är tämligen kompakt abortliberala.
Det är bara det att både den direkt och indirekt frammanande bilden inte är sann. Jo, Adaktusson, som inte ens sitter i Europaparlamentet längre och inte heller kandiderar, har röstat som han gjort, men det av en anledning. Abortfrågan hör helt enkelt inte på hemma på EU-nivån. Adaktusson står bakom KD:s politik som innebär en bevarad svensk aborträtt.
Skulle frågan lyftas till EU så kommer den ofrånkomligen att, som alla andra frågor, få kompromissas med andra EU-länder som i många fall har en mer restriktiv syn. Man får vara bra godtrogen om man inbillar sig att det skulle stärka den svenska aborträtten. Den här principiella avvägningen mellan beslutsnivåer är det många som inte vill förstå. Inte undra på att svensk EU-debatt havererar.
Sedan kan man ju tycka att Adaktusson kunde ha röstat annorlunda i en del fall – som i fallet med ett våldtaget barn i Paraguay där han röstade för ett förslag till fördömande men inte det slutliga – just för att undvika missförstånd. Men det handlar ju om vad han då gjorde och inte om var KD står i abortfrågan. Nuvarande toppkandidaten Sara Skyttedal och partiledaren Ebba Busch Thor har också stämt in i en del av kritiken mot partikamraten.
Vad KD faktiskt står i frågan om aborträtt torde både journalister och politiska motståndare veta, men att avsiktligt missförstå är så lätt att göra, särskilt i en valrörelse om man själv står som presumtiv vinnare på det. Sålunda har politiker över hela skalan, som Alice Bah Kuhnke (MP), Annie Lööf (C), Jan Björklund (L), Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M), gått i gång på det här.
Att försöka göra EU-valet till en folkomröstning mot högerextremism och populism följer samma mönster av misstänkliggöranden. Gamla politiska vänner brunsmetas och slängs åt vargarna för att få de egna att framstå som obefläckade. Minns hur Fredrick Federley (C) öppet ifrågasatte KD:s och Skyttedals demokratiska sinnelag i en debattartikel i Aftonbladet.
Allt detta fördummar och vulgariserar den svenska debatten om EU, och tyvärr ser det ut att gå samma väg med den vanliga politiska debatten också.