Brev till ledarsidan: Måste det verkligen finnas gränser för ett rökfritt samhälle?

Ledare
PUBLICERAD:
Rökning förbjuden!
Foto: Ingvar Karmhed/SvD/TT
Ledaren skriver att det ”måste finnas en gräns” i strävan till ett samhälle fritt från rökning på allmänna platser och jag ställer en motfråga: Måste det verkligen det, undrar Katarina Lenhoff.

Svar till ledare (NWT 8 maj).

Rökare är också människor... men inte lika länge Jag trodde till att börja med att det var ett skämt när jag läste de första raderna på ledaren i NWT den 8 maj, ett försök till ironi. Offerkoftan verkar ha åkt på och de stackars rökarna jagas som fritt villebråd. Låt mig då dra av den där rökluktande offerkoftan ett tag.

Det handlar inte om medmänniskors ogillande av ”rökdoft”. Det handlar om det faktum att passiv rökning orsakar upp till tio fall av lungcancer och cirka 400 sjukdomsfall i hjärt- eller kärlsjukdom varje år.

Det handlar om att min femåring inte ska behöva gunga bredvid någon som står och blossar, att min ettåring inte ska behöva gräva upp fimpar i sandlådan, att vi ska kunna ta en kaffe på en uteservering utan att behöva be rökaren bredvid att släcka sin cigarett och att jag inte ska behöva vänta på tåget med någon som kedjeröker bredvid mig. Ledaren skriver om individens ansvar för sitt eget liv, ja, men rökare har ingen rätt att ha mitt och mina barns liv och välmående i sitt våld.

Ledaren skriver att det ”måste finnas en gräns” i strävan till ett samhälle fritt från rökning på allmänna platser och jag ställer en motfråga: Måste det verkligen det? Är det verkligen orimligt att det ska vara förbjudet att röka på lekplatser? På restauranger, om så på uteserveringar? Kan man inte som rökare förväntas röka någon annanstans?

Författaren skriver också att tobaksskatten täcker samhällskostnaderna som rökning orsakar och det stämmer inte. Inte på långa vägar... Rökning kostar samhället 30 miljarder kronor årligen. 30 miljarder! Ledaren skriver att Kommunsverige är hårt pressat. Låt mig berätta om en annan sektor som är hårt pressad – regionernas hälso- och sjukvård. Jag som ickerökare ska alltså bekosta era dåliga vanor och beroende, och ledaren pratar om att sätta gränser?

Jag beklagar om jag och många med mig inte känner någon sympati för ledaren i denna ”ström av attacker” som upplevs utan snarare som ytterligare ett steg på vägen att bli ett friskare land och skapa miljöer där vi och våra barn kan vistas utan att behöva be om att slippa cigarettrök.

Katarina Lenhoff

Karlstad

NWT svarar: Rökningsmotståndet är helt bakvänt. Handlar det om rökarna eller dem runt omkring? Om det är rökning vid lekplatser som är det stora problemet borde man fredat lekplatser för länge sedan. Vilket inte är orimligt. Rökförbuden och moralbeskattningen är dock ytterst ett sätt att bekämpa rökningen som sådan.

Att människor och näringsidkare har rätt att forma sitt liv och sin verksamhet efter eget lynne behöver ingen sympati, snarare en respekt för principen om var människas frihet från statligt moraliserande. Politiken har viktigare uppgifter än att detaljstyra människors beteende.

Tillkommer regleringar borde de vara genomtänkta. De nya regleringarna av butiker och uteserveringar förvirrar såväl polis som allmänheten. Godtyckligheten är antingen ogenomtänkt lagföring eller illvilja. Folkhälsokorstågen fortsätter tydligen tills varenda rökare fimpat.

NWT:s politiska redaktion

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.