Den nya aktiva hanteringen av islamistmiljön bevisar att mycket kan göras inom ramen för gällande lagstiftning. Det handlar mer om att faktiskt tillämpa den fullt ut. Lagen om särskild utlänningskontroll ger Säkerhetspolisen tämligen vidsträckta möjligheter att agera mot personer som saknar svenskt medborgarskap. Att dessa personer saknar svenskt medborgarskap är ingen slump, de har nekats på grund av Säkerhetspolisens invändningar.

Dessa imamer är inga nyblivna radikala. Enligt expertisen har de utgjort navet för svensk islamism under många år. Magnus Sandelin, journalist och ansvarig utgivare för doku.nu, skriver på sajten att imamerna har fått stanna kvar i Sverige just på grund av att islamismen i landet kretsade kring dem. Det gjorde den lätt att övervaka.

Vän av ordning vill dock inflika att den förhandenvarande kursändringen borde ha gjorts för åtminstone ett par år sedan. IS expansiva krigsföring bidrog till att öka mängden radikaliserade i Sverige explosionsartat. När Säkerhetspolisen i mars presenterade sin årsbok för 2018 konstaterades att Sverige har fler våldsbejakande islamister än någonsin.

Det finns dock mycket som talar för att det först är i närtid som det har blivit politiskt möjligt för Säkerhetspolisen att agera. Sverige är ett litet land där det finns utrymme för en uppfattning i taget och när pendeln väl svänger gör den det från den ena ytterlighetspositionen till den andra.

2013 tvingades Polisen att minska antalet inre utlänningskontroller efter en folkstorm. Politikerna, varken i regering eller i opposition, klarade av att stå upp för det. Sedan dess har opinionen svängt. Utvecklingen ses också i tiggerifrågan. Efter ett antal domstolsavgöranden är det nu fastslaget att kommuner hela tiden har haft rätten att införa lokala tiggeriförbud. Men länge var den politiska verkligheten en annan.

Fram till för bara något år sedan var Sverige ett paradis för islamister. Garanterad försörjning och statliga bidrag till ungdomsorganisationer, påstådda studiecirklar och integrationsprojekt. Därtill var det politiskt självskadebeteende att höja rösten mot islamisterna. Men saker och ting förändras även i Sverige. Och nu har pendeln svängt, men islamisterna märkte det inte. De verkar ha blivit för bekväma.

Därför märks nu en påtaglig oro och ilska i islamistkretsarna runt de förvarstagna männen. Plötsligt sitter de inte säkra och nu höjer inte etablissemanget längre rösten för att skydda dem. Sverige har bytt fot. För att cementera detta nödvändiga skifte bör riksdagens partiledare öppet visa sitt gillande av Säkerhetspolisens nyttjande av lagarna för att säkra rikets säkerhet. Då blir förändringen slutgiltig.