Kulturkamp om hedersförtryck pågår

Debatt
PUBLICERAD:
Jag heter Soheila Fors. Jag är kandidat till Europaparlamentet. En röst på mig är en röst för dessa tystade, skriver Soheila Fors.
Foto: Ellinor Isaksson
I många skolor tvingas flickorna att bära slöja vare sig de vill eller inte och varje steg bevakas av det forskningen kallar en dominant minoritet eller främlingselit, skriver Soheila Fors.

Det pågår en kulturstrid i Sverige i dag. Striden kan vara på liv och död, ändå ser vi den inte för den drabbar inte oss. Kulturstriden står om kvinnors och flickors frihet i allmänhet och invandrarkvinnornas och invandrarflickornas frihet i synnerhet.

I skolan får invandrarflickor lära sig att de har rätt till sin kropp, att de får klä sig hur de vill och att de är fria människor som råder över sin framtid. Orden är bara sanna just där och då och bara för läraren. Invandrarflickan vet mycket väl att hon inte är fri, invandrarkillarna och tjejernas svenska klasskompisar vet det mycket väl. Tjejen vet att hela släktens anseende vilar på hennes axlar. Om släkten ska ha hög status som rejäla människor, om deras ord ska betyda något i samhället, om barnen ska få gifta sig fint och om de ska få göra goda affärer avgörs av hennes klädsel och beteende. Detta system kallas för hederskultur.

För inte så länge sedan var det annorlunda. Då var en flicka friare än i dag. I dag sker en stark indoktrinering av ungdomar via populära mediekanaler som sponsras av bokstavstroende finansiärer från gulfstaterna. Föreningen Varken Hora Eller Kuvads undersökningar av först 1 100 ungdomar i Stockholmsförorter och sedan 1 200 ungdomar i Göteborgsförorter visar att ungdomarna är mer religiösa än sina föräldrar. Denna religiositet visar sig först i kontrollen av kvinnors och flickors beteende.

I många skolor tvingas flickorna att bära slöja vare sig de vill eller inte och varje steg bevakas av det forskningen kallar en dominant minoritet eller främlingselit. Jag mötte det för någon månad sedan i en gymnasieskola. Flickorna berättade för mig att en liten grupp pojkar agerade moraliska poliser och tvingade hundratals invandrartjejer att bära slöja och att bete sig anständigt. Slöjan är inte bara ett stycke tyg. Den är en moralisk signal. Flickorna visste att om de gjorde minsta avsteg från normen skulle någon i moralpolisen ringa deras bröder eller föräldrar. Därför vågade de inte ta den frihet Sverige lovade dem. Friheten var inte deras.

I vårt skyddade boende som är Nordens största ser vi varje dag offren för kulturstriden. Slagna och nedbrutna flickor och kvinnor, par som blivit förälskade i fel person, homosexuella pojkar har blivit en mätare för hur det svenska samhället mår och du ska veta som läsare av detta att det inte står väl till. Allt det förtryck människor flytt från möter dem här i Sverige, i förnyad styrka.

Mina frågor är naturligtvis: Ska vi stillatigande se på när flickor med drömmar och förhoppningar som inte överensstämmer med familjens och släktens hålls i ett mentalt fängelse? Varför ställer sig så många i den svenska kultur som kallar sig för normbrytande så tveklöst på kvinnoförtryckets sida och kallar normfängelset för ”deras kultur”? Gäller inte mänskliga fri- och rättigheter även för invandrarkvinnor och invandrarflickor?

Västerlandet har ett värderingssystem som gett oss frihet och välstånd. Låt oss stå för det! Jag heter Soheila Fors. Jag är kandidat till Europaparlamentet. En röst på mig är en röst för dessa tystade. Jag var en av dem och de är alltid med mig, också i Bryssel.

Soheila Fors (KD)

Kandidat till Europaparlamentet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.