Spelrecension: Swords of Ditto

Spel
PUBLICERAD:

Swords of Ditto

Switch
Onebitbeyond
Åldersmärkning: 3

Jag gillar verkligen Swords of Ditto. Visst är det repetitivt och lite simpelt, men det har en svårt oemotståndlig charm jag inte varken kan eller vill värja mig mot. Särskilt när man spelar två samtidigt kommer spelet till sin rätt.

I grund och botten är Swords of Ditto helt enkelt en roguelite-variant av Zelda-serien. Med andra ord struttar du runt i färggranna miljöer, slåss mot monster, hittar skatter och löser pussel. Målet är att stoppa en ond häxa, som envisas med att återvända vart hundrade år. Varje spelomgång slumpas kartan fram enligt vissa givna mönster, men variationen är inte jättestor.

Nu när spelet släpps till Switch så känns det som att det borde vara ett perfekt format för spelet. Ett nedskalat Zelda som man kan spela i kortare omgångar lite då och då. Det låter som gjort för en bärbar konsol. Och i teorin är det ju det, men det är några skavanker som gör att Switch-versionen inte riktigt lever upp till sin potential. Framför allt är det laddtiderna som är problemet. De gör ett redan något långsamt spel (man går rätt långsamt) lite väl segt. Mellan varenda skärm blir det en liten laddskärm, och efter ett tag blir det frustrerande.

I korta spelsessioner är Swords of Ditto fortfarande ett trevligt litet lyckopiller även på Switch. Och att kunna spela på bussen eller totalt däckad i sängen skadar inte. Men det hade gärna fått snabba sig lite.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.