Allt ska fungera, även i kris

Ledare
PUBLICERAD:
Räddningstjänst och polis måste fungera även i vid kriser.
Foto: Johan Nilsson/TT
Krisberedskapen blir alltmer en viktig samhällsfråga och för tredje året i rad arrangeras krisberedskapsveckan för att uppmärksamma envars personliga ansvar att stå redo när krisen kommer. Även om det finns mycket som måste förbättras är ändå Sverige numera hyfsat redo för att bemöta det mesta.

Mellan den 6 och 12 maj är det krisberedskapsvecka då kommuner och regioner arrangerar föreläsningar och aktiviteter för att belysa hur privatpersoner bör förbereda sig för kriser. Även om det inte är lika mycket uppståndelse som det var förra året då Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) lanserade broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” så är det ett ständigt relevant ämne att informera om.

Precis som förra året var författaren Lars Wilderäng inbjuden för att på torsdagen (8/5)j hålla ett föredrag om förberedelser inför kris, den här gången på Karlstads stadsbibliotek. Tidigare i veckan höll han samma föredrag på biblioteken i Torsby och Hagfors. Wilderäng har författat ett antal skönlitterära böcker med teman som kris, krig, och annan samhällskollaps och driver även bloggen Cornucopia. Han talade också under det seminarium på Karlstad CCC som fick inleda förra årets upplaga av krisberedskapsveckan.

Wilderäng berättade under torsdagens föredrag om personlig förberedelse såsom att ha mat, vatten och annat nödvändigt hemma men också om hur det civila försvaret är uppbyggt och aktiveras i händelse av kris. Efter att den extrema bantningen av försvarsmakten och nedläggningen av mycket av det civila försvaret på 1990- och 2000-talen har ansvarsfördelningen mellan stat och medborgare skiftat.

Grundpremissen är inte längre att en stor andel av medborgarna skall blixtinkallas till försvaret. Det centraliserade systemet med nödlager och en massiv försvarsorganisation har gett vika för en ny princip som Wilderäng kallar distribuerat ansvar. Den offentliga sektorn är bara en liten del av samhällets krisberedskap. En stor del av ansvaret för att lösa krissituationer tillfaller individer och organisationer såsom de frivilliga försvarsorganisationerna eller Sjöräddningssällskapet.

I händelse av större kriser har de flesta en stor vilja att hjälpa till. Det är bara att se på strömmen av frivilliga för att hjälpa till vid förra sommarens skogsbränder. Människor har en enastående förmåga att organisera sig och hjälpa varandra för att lösa de problem som uppstår.

Även om infrastruktur eller offentlig samordning förstörs eller försvinner behöver samhället fortsätta fungera. Mat- och elproduktionen behöver fortsätta. Räddningstjänster och polisen fortsätta arbeta. Poängen med tillfälliga insatser eller spontana krisorganisationer är att samhället till slut skall fungera utan behov av reservresurser eller yttre hjälp. Kriser är alltid en övergång till ett nytt normalläge.

Sverige har trots civilförsvarets förändringar ändå organisationer och ett civilt engagemang för att försöka hantera de kriser som kommer. För att klara sig måste visserligen fler förbereda sig med basala nödlager men samhället i stort är förhoppningsvis ändå mer redo nu än för bara några år sedan. Människors motståndskraft och samarbetsförmåga kommer med stor sannolikhet ta oss ur även de värsta katastroferna. Men skall vi göra det med minimal skada på samhället och våra liv så gäller det att vara förbered.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.