Tror vi på människans inneboende godhet?

Debatt
PUBLICERAD:
Inga nyhetsartiklar skrivs om de eldsjälar som frivilligt sätter sig i nämnder och styrelser för att kunna göra skillnad för andra, skriver Anders Peterson.
Foto: Maja Suslin / TT
I mitt yrke ser jag dagligen barn, ungdomar och vuxna som vill varandra väl. Som anstränger sig för att andra ska ha det bra, skriver Anders Peterson.

Jag tror att människan föds som en social varelse som i grunden vill att andra människor ska ha det bra och därför gärna anstränger sig för att hjälpa andra så långt det är möjligt. Ross Greene har myntat begreppet ”Barn gör rätt om de kan”. Det innebär att inget barn (eller vuxen för den delen) anstränger sig för att förstöra eller misslyckas om de inte ser det som den enda utvägen.

I mitt yrke ser jag dagligen barn, ungdomar och vuxna som vill varandra väl. Som anstränger sig för att andra ska ha det bra. Som gör ”rätt” för att de kan och för att de har fått förutsättningar att göra det. Människor som brinner för att andra människor ska få det bättre i sin vardag och kunna utvecklas som just människor och medborgare.

Därför gör det mig ont att se att vi lyfter fram en samhällsbild som strävar efter det motsatta. I media framstår människor som att de medvetet gör ”fel” för att skada andra så mycket det går. I skolans värld är det tydligt i rapporteringen, både i ”gammalmedia” såväl som i de nyare sociala medierna. Man får lätt bilden att vårdnadshavare är människor som gör allt som står i sin makt för att försvåra eller försura livet för lärare och rektorer. Lärarna och rektorerna lägger i sin tur all sin arbetstid och sitt engagemang på att motarbeta både elever, vårdnadshavare och varandra. De gör sitt yttersta för att förvägra eleverna det de har rätt till.

Eftersom jag dagligen befinner mig i skolmiljön vill jag kraftigt dementera den här bilden. Det är faktiskt precis tvärt om. De jag möter vill varandras bästa. Det händer såklart att vi ser olika på vilken väg vi ska ta för att nå målet, men både vårdnadshavare och personal har alla elevens eller barnets bästa för ögonen.

På samma sätt tecknas samhällsbilden när det gäller våra politiker och vår demokrati. Man får lätt bilden av att alla som åtagit sig ett uppdrag i demokratins tjänst har gjort det för att själv tjäna på det och dessutom försvåra så mycket som möjligt för sina medmänniskor. Ingenstans hör vi talas om alla dessa helt vanliga människor som ägnar massor med oavlönade timmar för att försöka göra samhället lite bättre för sina medmänniskor. Inga nyhetsartiklar skrivs om de eldsjälar som frivilligt sätter sig i nämnder och styrelser för att kunna göra skillnad för andra. Inte heller rapporterar media om alla de människor som framför sitt tack till de som driver en ofta önskad förändring. Istället matas vi med synen på varandra som motståndare som vill varandra illa.

Lars Svedberg har myntat begreppet ”det är viktigt för mig att det går bra för dig”. Han använder det i en skolkontext, att det är grunden för lärande. Det kan tyckas vara en klyschig one-liner, men ju mer man tänker på det desto sannare blir det alldeles oavsett verksamhet.

Vi har, var och en av oss, makten att bestämma vilken bild av världen vi vill ska styra oss. Vi kan välja att vara missgynnsamma och misstänksamma, avundsjuka och egoistiska. Vi kan också välja att tro att våra medmänniskor arbetar för ett bättre samhälle, även om våra vägar dit kanhända skiljer sig år. Jag vet vad jag har valt. Även om media alltför ofta väljer att lyfta det misstänksamma och paranoida så väljer jag att parafrasera Svedberg: För de flesta av oss är det viktigt att det går bra för andra. Jag väljer att tro att vi bara behöver ge varandra rätt förutsättningar att för att lyckas.

Anders Peterson

Skattkärr

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.