Regering på reträtt

Ledare
PUBLICERAD:
Regeringen med sina stödpartier under Agendas partiledardebatt i söndags.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Trots det stundande EU-valet valde SVT i söndagens partiledardebatt att fokusera nästan uteslutande på inrikesfrågor. Det är ett återkommande problem vid varje val till Europaparlamentet att public service inte tar sitt fulla ansvar för att belysa EU-frågor i valrörelsen. Partiledardebatten var den första i SVT:s Agenda sedan januariöverenskommelsen slöts.

Jöken och 73-punktsprogrammet fick som förväntat det mesta av uppmärksamheten. Motvilligt fick regeringsunderlaget försvara mycket politik som de själva inte vill förverkliga. Liberalerna och Centerpartiet var också mindre oppositionella än någonsin tidigare. De var mer kritiska till de andra borgerliga partierna än till Socialdemokraternas politik.

Partierna som ingår i Jöken fick finna sig i att vara bakbundna av överenskommelsen. Att kovända i sin politik och gå från bittra politiska fiender till att samsas på samma sida av debatten kan inte vara en enkel uppgift. Deras sura miner och tama försvar för sina politiska eftergifter gick inte hem i tv-sofforna. När Expressen och Demoskop undersökte vilka partiledare som tittarna ansåg gjorde bäst ifrån sig hamnade regeringspartiernas ledare i botten och Kristdemokraternas Ebba Busch Thor i topp. Även Jan Björklund och Jimmie Åkesson, som ju för övrigt skall ut på debatturné inför EU-valet, uppskattades också av tittarna.

Partiledarna fick i tv-studion nya platser efter att regeringsbildningen ritat om blockpolitiken. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson placerades i mitten vilket troligtvis var till deras fördel. De både spelar på outsiderrollen och kritiserar Löfvenregeringen och de tidigare allianspartierna för leda Sverige in i dess nuvarande problem. Om inget annat gav det dem både en möjlighet att skaka hand efter att Sjöstedt vädjat till oppositionen att rösta för att behålla värnskatten.

Jonas Sjöstedt vinner nog mycket på att framställa sig som det enda oppositionspartiet på vänstersidan. Lövin och Löfven var inte bekväma med att få kritik för att de accepterat såpass mycket liberal politik. Sjöstedt använde ful retorik och kallade upprepade gånger resten av oppositionen för blåbruna. Brunsmetning är efter Jökens liberala eftergifter det enda som den utmärglade vänstern kan göra mot oppositionen. Att Sjöstedt i samma debatt skakade hand med Åkesson för att behålla värnskatten gör det hela bisarrt.

Trots ett dödförklarat allianssamarbete var det uppenbart att högern satt på de starkaste positionerna. Regeringens eftersatta kriminalpolitik var ett öppet spelfält då partierna till vänster inte hade mycket att komma med. C och L var onekligen stolta över de politiska förslag de fått med i Jöken även om dess förverkligande fortfarande är en öppen fråga. Men oavsett hur mycket regeringen visar sin svaghet i debatten får de ändå regera. Efter en retorisk reträtt förlorar de slaget. Men med en splittrad borgerlighet sitter de ändå säkert.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.