Det blev en kylig start på utomhussäsongen för mjölkfåren i Bredsjö. I lördags var det dags för årets stora fårsläpp och visst tog alla fåren sikte på den gröna hagen till sist, även om några av de ulliga djuren tvekade lite i dörren.
Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars fåren tveka?
Så kan man en dag som denna travestera Karin Boye, för inte alla får var redo att rusa rakt ut i gröngräset när Lars Göran Staffare öppnade dörren.
En första grupp tog visserligen full fart från start och nådde hagen snabbt under ivrigt bräkande. Nästa grupp tvekade desto mer och några av fåren var till och med på väg tillbaka in i stallet.
Stor publik
Snart hade dock alla fattat galoppen och Lars Göran kunde stänga hagen bakom sina nöjt betande djur.
En stor och förväntansfull publik stod på gårdsplanen och följde fårens färd. Flera vuxna filmade, några barn sprang efter flocken och ett par av dem tjoade förtjust när några av fåren släppte ifrån sig några bruna bollar i farten.
Väntar med klippningen
Fåren hittar själv vägen till hagen och även Lars Göran Staffare tar det hela med ro, även om han faktiskt litegrann ber publiken om ursäkt, för att han tycker fåren ser lite tufsiga ut.
– Vi har inte klippt dem än, förklarar han och berättar att man har goda skäl att vänta.
– I fjol klippte vi dem tidigare och så blev det en köldchock med flera minusgrader i april. Då blev de stressade och drabbades av chock, säger han och berättar att fåren inte alls mår bra av ett sådant läge.
I år tar han det säkra före det osäkra, och, kan han intyga, visst längtar fåren ut efter vintern, även om det just denna dag råkade vara ganska kallt ute.
– De känner på sig när det börjar bli vår.
Bredsjö mjölkfår är företaget som ligger bakom osten Bredsjö blå och har funnits i byn i många år nu. Fårsläppet är för de flesta som besökte gården under lördagen ett utflyktsmål, men för Lars Göran är fåren och livet på landet vardag.
Han är trots det stora intresset för fårsläppet ganska pessimistisk till landsbygdens chanser:
– Landsbygden dör väl långsamt, säger han. De flesta måste flytta till arbeten och väldigt många av de hus som blir lediga, blir sommarstugor. Banken vågar inte låna ut till unga från bygden som vill köpa hus. Och när skolorna försvinner, då är det svårt att dra hit folk.
Som lantbrukarfamilj går det ändå att hålla igång på landet och osten som produceras här säljs såväl i Hötorgshallen i Stockholm som på det egna ostcaféet på gården.
Och visst finns det fler som vägrar ge upp i byar som Bredsjö.
Tavelmannen mitt i byn
Fårsläppet ingick i Rastälvens dag som firades i lördags, med många aktiviteter i byarna längs älven. I Bredsjö kunde man förutom på fårgården också hälsa på i smedjan där två smeder stod vid ässjan och hos företaget Tavelmannen, som höll öppet hus.
– Det funkar bra. Vi har öppet butiken en dag i veckan och det är inte varje gång det kommer någon, men då jobbar vi med våra saker. Vi kände att vi behöver en fast punkt, säger Ylva Lindberg.
Tavelmannen gör affischer, tapeter, takdekorationer, kartor och mycket mer. Kunderna finns lokalt, regionalt och nationellt. Ylva berättar att det händer att någon stockholmare suckar över att de är så långt bort, men plustecknen överväger.
– Det är en enorm fördel att vara här. Här kan vi ha stora lokaler som vi aldrig skulle ha råd med om vi skulle hålla till mitt i Stockholm. Vi har många kunder lokalt men de största finns i Stockholm, men nätet finns ju, så egentligen är det inga problem. Vårt största problem är strömavbrott, säger hon och berättar att blir det ens en liten strömdipp under en utskrift, blir det trubbel.
När hon tittar framåt ser hon fler möjligheter: företaget har redan börjat göra viltstängsel av trä för skogsägare som vill skydda sin skog på ett enkelt och miljövänligt sätt.
– Så småningom ska vi också ha en brädgård här, där virket vi säljer ska komma från skogar som får vara skogar.