Löfvens svåra strid

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Att fälla eller inte fälla, det är frågan?
Foto: Claudio Bresciani/TT
Vänsterpartiets nyfunna beredvillighet att fälla regeringen är mycket välkommen. Den rödgröna regeringen hade redan från början små utsikter att sitta kvar hela mandatperioden. Nu ser det än sämre ut.

Vänsterns partiledare Jonas Sjöstedt har dragit en röd linje vid förändringar av arbetsrätten. Dit men inte längre sträcker sig partiets passiva stöd till regeringen. Det skapar onekligen något av ett moment 22 för statsminister Stefan Löfven (S).

Genom januariöverenskommelsen har Löfven förbundit sig att genomföra en liberalisering av arbetsrätten. Centerpartiets och Liberalernas stöd är avhängigt inte minst detta. Om regeringen inte gör det skapas raskt ett parlamentariskt underlag för att avsätta regeringen. Om regeringen ändå lägger fram förslagen skapas även då en majoritet i riksdagen för att avsätta regeringen.

Hur Löfven hanterar denna situation kan komma att bli det som definierar hans tid som statsminister. Men frågan är om inte trycket kommer att bli som störst för C och L.

Vänsterpartiet räds sällan att gå från hot till handling. Inför regeringsbildningen var det nära att V valde att inte stödja den rödgröna regeringen. Av allt att döma lyckades dock Löfven övertyga Sjöstedt om att alternativen var sämre och regeringen kunde tillträda utan vidare bekymmer. Men V har inte samma pragmatiska krav på sig som mittenpartierna som själva aspirerar på regeringspositioner.

Ytterligare en nackdel för Stefan Löfven med att utmana Vänsterpartiet är att han då faktiskt kommer att liberalisera arbetsrätten. Stödet finns i riksdagen och förslaget kommer att röstas igenom. Åtminstone Moderaterna kommer att helhjärtat stödja ett sådant lagförslag för att sedan tillsammans med Sjöstedt avsätta regeringen. Och detta med all rätt.

Om risken att avsättas ändå är konstant gör Löfven rätt i att välja den väg som ger det ur Socialdemokraternas perspektiv mest fördelaktiga politiska utfallet – det vill säga att inte röra arbetsrätten. Då beror avsättningshotet istället på hur Centern och Liberalerna agerar.

Det finns en övertygelse inom Socialdemokraterna att deras borgerliga stödpartier genom januariöverenskommelsen har surrat sig vid regeringens mast så till den grad att de inte klarar av att hoppa av. De har spelat ett högt spel och är beroende av att sveket mot Moderaterna och Kristdemokraterna bär frukt. Om Löfven kan få dem att svälja förlusten av den reformerade arbetsrätten i utbyte mot förhoppningen om framtida segrar kan han gå segrande ur striden.

Mycket kommer därmed att bero på Centerns och Liberalernas intellektuella integritet. Möjligen innebär detta att det är dumt att hoppas på för mycket. Sedan Alliansen avskaffades har C och L ägnat väldigt lite tid åt intellektuell hederlighet, men desto mer åt populism och misstänkliggörande av sina forna allianskollegor. Vad hindrar dem från att fortsätta att motivera sitt stöd för Socialdemokraterna och Miljöpartiet med det upplevda hotet från Sverigedemokraterna?

Liberalerna kommer dessutom att ha en tämligen ny partiledare vilket kommer att påverka hur detta utspelar sig. Precis som vid regeringsbildningen är det dock C:s stöd som är det avgörande för regeringens framtid. Kan Annie Lööf leverera det hon lovat sina väljare och avsätta en kontroversiell regering som hon själv har släppt in i Rosenbad?

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.