När brandrisken är hög genomförs naturvårdsbränningar – för att det är säkrare då.
– Vi behöver ha torrt när vi bränner, säger Jenny Sander på Länsstyrelsen i Värmland.
Att naturvårdsbränningar genomförs när brandrisken är hög, och det rent av kan finnas ett eldningsförbud, kan låta märkligt. Men Jenny Sander, som arbetar med förvaltning och skötsel av naturreservat på Länsstyrelsen i Värmland, förklarar:
– Bränningarna imiterar en naturlig skogsbrand och det betyder att de måste göras när det är hög skogsbrandsrisk då det hade varit läge för en naturlig skogsbrand. Det betyder också att det kan bli aktuellt att elda även om det ligger eldningsförbud.
Det är även en säkerhetsfråga.
– Är det lagom torrt brinner allt bränsle upp, säger Jenny Sander.
Om det är för blött finns risken att bränsle blir kvar tillsammans med obränt material som då kan flamma upp vid senare tillfälle.
I Värmland är det Fräkensjömyrarna, i Hagfors kommun nära gränsen till Dalarna, som står näst på tur för naturvårdsbränning. I naturreservatet finns fyra delområden på mellan 60 och 100 hektar.
– Vi ska bränna minst tre av dem, säger Jenny Sander.
Börjar i maj
Om vädret tillåter kan bränningarna börja redan i maj.
Enligt Jenny Sander brann det mycket mer förut än vad det gör nu och om man skulle sluta med naturvårdsbränningar riskerar vissa arter och växter att dö ut.
– Framförallt Svedjenäva är ett sådant typiskt exempel. Det är en växt där fröna bara öppnar sig om de blir uppvärmda av en brand. De ligger och väntar i jorden i hundratals år tills nästa brand kommer, säger hon.
– Sen har vi många skalbaggar. En del av dem nosar rätt på bränder, de känner rökpartiklar, andra känner infravärme. De är väldigt snabba på plats efter att man har bränt. De nosar rätt på röken och kommer redan när det glöder och planterar in en svamp och lägger ägg så att larverna kan växa i de brända trädstammarna och få med sig rätt svamp till mat. Det är fascinerande.
Förra året var ett kraftigt brandår och även i år är det torrt i markerna och risken för gräsbränder är hög.
Fredrik Walter-Bivall, brandingenjör på Länsstyrelsen i Värmland tror att kunskap skulle lösa en del av problemen.
Åligger ansvar
– Redan brandstadgan från 1962 sade att om du ska elda och det är farligt så åligger det dig faktiskt ett ansvar. Annars så kommer brandchefen och tar dig i örat! I dag heter det lagen om skydd mot olyckor och den säger egentligen samma sak: Ska du ut och elda så har du ett egenansvar och det kvittar om det är eldningsförbud eller inte, säger Fredrik Walter-Bivall.
– I grund och botten så är det faktiskt kunskapen som är A och O här. Om man kunde få alla att stanna upp i fem minuter innan de tände den där brasan och verkligen tänka igenom situationen så tror jag att vi skulle haft ett bättre läge.
I grund och botten så är det faktiskt kunskapen som är A och O här.
Om ett eldningsförbud införs kommer det finnas två nivåer, en hög och en låg.
– Den stora skillnaden är att på låg nivå kommer det fortfarande vara tillåtet vid iordningställda grillplatser, i normala villaträdgårdar och så vidare. Då tar man bort de så kallade fasta bränslena som ris, trä, kol, med flera, men på hög nivå då tar man även bort bränsle som gasol och spritkök. Det blir ett större helhetsgrepp.