Replik: Skattehöjningar utvecklar välfärdssamhället

Debatt
PUBLICERAD:
Den populistiska Hälften kvar-devisen är passé i den svenska ekonomin, där ökad privat konsumtion riskerar att leda till klimatskadlig överkonsumtion och där skattelättnader främst gynnar dem som redan är relativt bemedlade, skriver Anders Andersson.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Förutom att ekonomisk jämlikhet skapar ett inkluderande samhälle och för många är en självklar del av den svenska värdegrunden har jämlikhet också ett ekonomiskt incitament, skriver Anders Andersson.

Svar till Christian Ekström (NWT 6/4).

I artikeln Skattesänkningar måste vara viktiga vill Skattebetalarnas vd Christian Ekström återuppliva förenings gamla devis Hälften kvar och uppmanar till skattesänkningar, bland annat pekar han på att skatterna ökade med 60 miljarder under förra mandatperioden. Under alliansregeringen sänktes dock skatterna med 140 miljarder årligen (Reinfeldt sänker skatten mer än Bo Lundgren, SVT 2013), främst via de fem jobbskatteavdragen, men också via slopad fastighetsskatt, sänkt bolagsskatt, samt Rot- och Rut-avdrag.

Skattesänkningarna har gynnat svensk ekonomi via ökad privatkonsumtion på bekostnad av offentlig konsumtion och samtidigt förstärkt de ekonomiska klyftorna, som dock ökat sedan början av 1990-talet. Den omvandlade fastighetsskatten till en marginellare fastighetsavgift och kapitalmarknadens tillväxt har ytterligare ökat klyftorna.

Förutom att ekonomisk jämlikhet skapar ett inkluderande samhälle och för många är en självklar del av den svenska värdegrunden har jämlikhet också ett ekonomiskt incitament. Enligt en OECD-rapport (Europaportalen.se, 2014) skulle tillväxten i Sverige varit sju procent högre om inkomstklyftorna inte ökat så mycket åren 1990-2010.

Den populistiska Hälften kvar-devisen är passé i den svenska ekonomin, där ökad privat konsumtion riskerar att leda till klimatskadlig överkonsumtion och där skattelättnader främst gynnar dem som redan är relativt bemedlade. Här är individens frihet inte likställd med låga skatter, som Ekström skriver, utan här är det fruktbarare att ta ut tillväxt i ökad gemensam konsumtion och diskutera vilka satsningar och visioner som leder till bättre samhällen och lyckligare människor.

Exempel på angelägna gemensamma satsningar som kräver ökad skattefinansiering är utbyggd och subventionerad kollektivtrafik, subventionerad nybyggnad av hyresrätter, försvaret, nya grundskolor anpassade till nya upptagningsområden för ökad integration, gynnad sparsamhet via subventionerat banksparande, ökade satsningar på skolan som utvecklar alla elever, nationella och gemensamma europeiska infrastruktursatsningar, energiomställning, ökad forskning, subventionerad arbetstidsförkortning för föräldrar med barn i skolåldern, ökade sjukvårdskostnader till följd av ökad livslängd och nya vårdmetoder, ombyggnad av utanförskapsområden och subventionerade hyror för minoriteter för ökad integration, klimatsatsningar, rejäla satsningar på bistånd för global utveckling, miljösatsningar etc.

Nej Ekström, skattehöjningarnas tid är definitivt inte förbi. Möjligen är 50 procent i marginalskatt tillräckligt, men bortsett från rättviseaspekten utgör den statliga inkomstskatten en marginell statlig inkomstkälla (halva jobbskatteavdraget). Ska därför den offentliga konsumtionen öka på den privatas bekostnad krävs andra säkra och utjämnande skattebaser, exempelvis återinförd fastighetsskatt, ökade skatter på kapitalvinster, successivt avskaffade ränteavdrag, höjda konsumtions-, punkt- och miljöskatter, sänkt jobbskatteavdrag, samt av rättviseskäl eventuellt arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatt på miljonbelopp. Dessutom gynnas arbetslinjen om den allmänna löneavgiften avskaffas, liksom momsen på tjänster. Då kan även Rut- och Rot-avdragen avskaffas.

Med detta får vi ett hållbarare och rättvisare skattesystem som ytterligare stärker vårt högt uppskattade och beskattade välfärdssamhälle mot framtida utmaningar.

Anders Andersson

Lärare, Skoghall

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.