I snabb takt ökar antalet offentliga och privata övervakningskameror.
Många klagar på att de filmas ofrivilligt av grannen, chefen eller fastighetsägaren.
Förra året trädde den nya lagen om kamerabevakning i kraft.
I dag är det fritt fram för privata aktörer att sätta upp övervakningskameror och att filma från drönare utan tillstånd.
De egna behoven, exempelvis att förebygga brott, ska vägas mot intrånget i människors personliga integritet som bevakningen innebär.
Grannfejd om kameror
Det vanligaste klagomålet från allmänheten rör grannar som bevakar grannar.
– Tidigare kunde polisen agera, nu har man lämnat över till Datainspektionen fullt ut. Det kan vara ett riskfyllt arbete eftersom infekterade situationer kan ligga bakom, säger Nils Henckel, jurist på Datainspektionen.
Övervakning på arbetsplatser måste ha ett brottsförebyggande syfte.
– Arbetsgivaren får inte använda kameror för att se hur arbetstagare utför sina arbetsuppgifter, säger Nils Henckel.
Kameror i tvättstugor och källare stör en del boende i flerfamiljshus.
– Om någon slänger batterier i pappersinsamlingen är det tillåtet att ta till kameraövervakning, efter att ha vidtagit andra åtgärder först, säger Nils Henckel.
Centraliserad tillsyn
Tillsynen av hela Sveriges kameraövervakning sköts i dag av sju anställda på Datainspektionen i Stockholm.
Tillsynsmyndigheten har idag endast register över gamla kameratillstånd för Stockholm och Uppsala.
Bör inte Datainspektionen ha koll på tillstånden för hela landet?
– Alla länsstyrelser har inte lämnat över registren och vi kommer inte att ta in dem. De fanns inte i önskvärt format. Har man fått tillstånd att bevaka enligt tidigare lagstiftning så gör man sig sannolikt inte skyldig till något, man kränker ingens personliga integritet, säger Nils Henckel.
På länsstyrelsen i Karlstad finns ett 20-tal pärmar med register över länets kameratillstånd.
– Vi har ingen laglig skyldighet att behålla registren, men originalen finns kvar i vårt arkiv, säger Gith Nilsson på länsstyrelsen i Värmland.