Spel: Sekiro - En intensiv duell mot frustrationen

Spel
PUBLICERAD:

Sekiro: Shadows Die Twice

Windows/PS4/Xbox One
From Software
Activision
Åldersmärkning: 18

Jag älskar verkligen Dark Souls-spelen. I teorin älskar jag även Bloodborne, även om det spelet förstördes en del för mig av den usla bilduppdateringen och frame pacing-problemen. Sekiro, From Softwares senaste spel, byter ut medeltida fantasy och gotiska mardrömmar mot en kärv, japansk saga.

Den här gången är rollspelselementen från Souls- och Bloodborne-spelen nedtonade. Istället får vi mer rörlighet, och ett stridssystem som än mer än tidigare fokuserar på timing och att lära sig läsa av fiendernas attacker. Här får du nöja dig med ett vapen (plus några specialvapen som används som specialattacker ibland). Där du tidigare var friare att odla din egen spelstil så har Sekiro mer gemensamt med spel som Ninja Gaiden. Det handlar mer om att nöta in ett väldigt specifikt sätt att spela, snarare än att experimentera sig fram till något som fungerar för just dig. Inget fel med det, nödvändigtvis, även om det inte tilltalar just mig lika mycket som From Softwares tidigare spel.

Sekiro är extremt välgjort på många vis. Det duellfokuserade systemet fungerar som bäst mot de lite klenare fienderna, där striderna är snabba och intensiva. Men bossarna, framför allt de många och likartade minibossarna, tenderar att bli mer utdragna än spännande i längden. Smygandet är väldigt sparsmakat, men är ändå ett välkommet inslag då det ger dig lite fler verktyg att ta dig förbi fiender du redan besegrat hundra gånger. Spelet har tät atmosfär och massor med intressanta idéer, som den något klumpiga men ändock användbara änterhaken.

Trots alla invändningar har jag svårt att sluta spela. Jag är nära på att ge upp mest hela tiden. Inte för att spelet är för svårt (även om det är väldigt utmanande), utan för att jag blir mätt på att utföra samma attacker på samma sorts fiender hela tiden. Ändå återvänder jag. Skillnaden gentemot From Softwares tidigare spel är att jag den här gången inte är riktigt säker på varför.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.